newtraveller

Buying a saddle in Bariloche

In Argentina, Resor: Sydamerika on februari 5, 2010 at 3:38 e m
1 – Harry A. Langabaugh.(Sundance Kid)
2 – Will Carver.
3 – Ben Kilpatrick.
4 – Harvey Logan.(Kid Curry)
5 – Robert Leroy Parker(Butch Cassidy)



San Carlos de Bariloche, 5/2  2010

Precis som vindarna sa haer naera Anderna, overraskande och ombytliga, sa vaende vindarna aeven for oss plotsligt igar.

Naer jag till slut kom fram till Bariloche den 3:e, vaentade mig dystra nyheter. Frank hade inte givit upp men… han hade (aentligen) forstatt att vara eventuella hastar skulle do inom tre dagar om vi gav oss ut pa denna ritt. Inget vatten foll forra aret heller i dessa delar av Rio Negro (inget graes). Dessutom hade han ju sjaelv tagit taget till Bariloche och talade om landskapet lika beskrivande som resenaerer fore honom, ”flat and ugly”.

Vi bestaemde oss for att inte gora nagat at detta forraen dagen efter da vi akte ut och  haelsade pa den legendariska estanciaaegaren Carol Jones.

Carol Jones farfar, Jared Jones,  var en nybyggare fran Texas som pa 1880-talet kom hit och etablerade upp en ranch. Vid denna tid umgicks han aeven ett tag med de mytomspunna bankranarna, Sundance Kid, Etta Place och Butch Cassidy som pa flykt fran USA sjaelva skaffade en ranch i trakterna. Jared Jones drev aeven den aenda detaljhandeln pa manga mils avstand sa dessa bankranare kom daerfor ofta pa besok och shoppade varor och talade med sin compadre fran Texas. Expats stick together, aight!

Tre generationer senare efter att vi laenge tittat pa kartor och Carols gaucho Guillermo hjaelpt till att beskriva landskapets sma vattenhal, aer varan rutt utstakad. Det visade sig att Carol redan kopt haestar at oss, tva criollos som hon absolut vill ha tillbaka levande. Nar allt var klart saeger hon:

- Steven, we need to go shopping.

Vi maste pimpa-upp min haest med sadel, filtar och traens, langrep, grimma, sadelvaeskor, mm. Frank reser som bekant alltid med egen sadel. Hela eftermiddagen gar sedan at att vaelja den och den genomtaenkta detaljen som passar till just denna sadetyp. Efter att ha skrotat idén att anvaenda den i och for sig billigare argentinska sadeln – rena byggsatsen som maste aterskapas varje morgon – bestaemmer jag mig for en sprillans westernsadel.

Utan Carols generosa hjaelp skulle denna shoppingrunda inte kunnat ske. (Vad heter sadelgjord pa spanska nagan? Hittar den inte i min Berlitz…) Hon aer mycket respekterad och kaenner alla, talar fortroligt med aegaren om varje enskild detalj, pekar, kaenner pa materialen, synar kritiskt ” No, no me gusta”, skriver ner allt i sitt anteckningsblock och till slut aer vi overrens . Visserligen tommer det mitt VISA-kort men imorgon bitti sadlar vi upp fran hennes estancia och efter det kommer alla pesos vi har ga till att kopa mat till haestarna. Kanske aeven nagat till oss.

- I´m not worried about you, two! saeger hon och skrattar. I’m only worried about the horses.

Aldrig fel att planera…litegrann

In Argentina, Resor: Sydamerika on januari 30, 2010 at 5:16 e m

Mt. Fitzroy

 El Calafate 30/1  2010

 Igar tog jag bussen till El Chalten (ovan), en bussresa norrut pa 3,5 timmar. El Chalten aer det verkliga trekkingcentret vid den stora Nationalparken ”Los Glaciares”. Jag gick en 6 timmarstur upp till Laguna de Torres men en fullstaendigt underbar utsikt av Cerro Torre och Cerro Fitzroy.

Vael hemma igen, dyker det upp en laett forvirrad israelisk kille i sovsalen. Ethan undrar var partyt aer. Har ingen aning, svarare jag. Jag aer bara haer for att chilla, ta det lugnt, du vet?  Ja, kanske det saeger jag och tar sakta av mig mina blodiga strumpor och synar skavsaren. Har du varit i El Chalten? undrar jag eftersom bergen daer aer helt fantastiska.

Han tittar pa mig oforstaende och svarar, I’m not in the trekking mood. Jag kom bara hit, kanske detta aer fel plats att vara pa da eller?

Jag fragar varifran han kommit senast.

-Ushuaia. Och efter detta blir det Bariloche och sedan direkt till Mexico for mina pengar aer snart slut. Jag och nagra polare tog en sistaminutenkryssning till Antarktis pa 11 dagar. Vi bara slog till, hade inte taenkt det egentligen, men…

Hur var det da?

-Jag fattar ingenting, jag och mina vaenner ville ju festa, du vet hur coolt aer det inte att festa pa Antarktis, dricka vodka pa den daer ukrainska basen, vaerldens sydligaste bar, du vet. Men vet du vad?

-Nej.

- Det var ju mest gamlingar pa fartyget. Alla var sa gamla! Ingen fest, inget party. Bara glaciaerer och pingviner. Trottnade ganska snart. Aha, en val till, typ, fattar du. Vi blev ju ganska besvikna. Ingen fest alls. Biljetten kostade ju dessutom 4000 dollar, US. Dessutom visade det sig att det var fel tur vi akte med, den stannade inte ens vid den ukrainska basen.

- Och nu soker du partystaellen haer i El Calafate?

- Kanske inte haeller raett staelle att vara pa da eller?

- Har ingen aning. Mest trekkers haer.

Ethan bestaemmer sig pa ett ogonblick att forsoka hitta ett flyg haerifran sa snart som mojligt. Till Bariloche. ”Daer kommer jag chilla, festa, fattar du?”

- Absolut.

Bara inte flyget kommer att kosta for mycket sa haer sent inpa. Tror du det?

- Det kan det nog gora. Men lycka till. Kanske ses vi Bariloche.

- Du vet jag aer inte sa mkt for att planera, vill vara fri och bestaemma och bara aka nagonstans, vart som helst om jag kaenner for det. Fast nu aer pengarna snart slut.

- Aldrig fel att planera lite aenda, kanske.

- Nej, kanske inte.

The ”Big Ice” in Los Glaciares

In Argentina, Resor: Sydamerika on januari 28, 2010 at 9:57 e m

El Calafate, sodra Patagonien.  28/1

Jag fick fylla i avslojande haelsodeklarationer och haevda att jag inte var aeldre aen den ovre aldersgraensen pa 44 ar. Det finns en laettare tur. Och sa finns det ”Big Ice”. Att ljuga pa haelsodeklarationer aer enkelt.

Daeremot var det tyngre att under 7 timmar vandra i regnet upp mot Perito Moreno i nationalparken ”Los Glaciares”. Men betalningen for skavsar, kramp och stumma ben var fullstaendigt overdadig.

Forst ngn timmes vandring upp efter glaciaersidan, isskor pa och sedan fyra fem timmar pa den vaeldiga glaciaeren. Vi krop i isgrottor, balanserade vid branta stup och hoppade over skrevor. Det var som pa riktigt pa ngt saett.

Imorgon El Chalten och Mt Fitzroy. Mer zombietrekking alltsa, men denna gang helt ensam.

Och ingen haelsodeklaration.