13 december och nyss hemkommen från ett av barnens luciatåg i Öviks kyrka.
Kan konstatera att tiderna förändras.
Först och främst. Återväxten för luciarollen verkar klart tryggad. Det fylkades nämligen säkert ett tjugotal lucior förutom den där som stod där i mitten (skymd av morgonens enda ängel).
Detta är inte lika sant med dumstrutarna – de spektakulära men utrotningshotade stjärngossarna. Av närmare ett hundratal barn fanns endast fem stycken stjärngossar (vilka mutor fick dem att utsätta sig för detta?). Som gammal dumstrutsveteran kan jag bara beklaga att inte fler killar vill (tvingas) ikläda sig klänningen och dumstruten. För vad är problemet?
Kan det vara information?
Vet inte pojkar i latensen hur häftigt och hippt och queer-korrekt det verkligen ÄR att vara ”starboy”?
Att bli utsedd till klassens eller skolans lucia, vet ju varenda tjej i landet att det är en prinsessynnest, högsta vinsten och som att vinna finalen i Top Model. Man är snygg och populär!
Men stjärngosserollen lockar killar numera lika mycket som ett ungdomsläger arrangerat av After Dark.
Fem av ett hundratal. Man är INTE snygg och populär. Inte ens tuff och fruktad.
Wikipedia summerar väl ganska bra dagens syn på de utrotningshotade stjärngossarna:
”Då större pojkar ibland tycker att särken påminner om en klänning har det förekommit varianter med vita byxor och skjorta. Det gäller särskilt i sammanhang när luciatåget bestått av tonåringar. Yngre pojkar kan istället gilla stjärngosseklädseln.”
Hepp!
Istället är det andra roller som tar tillbaka förlorad mark. Det verkar som om hedendomen är på G.
Mer än halva dagens luciatåg bestod nämligen av tomtar (aka vättar, gnomer och allsköns förkristet småknytt), en del även med skägg. Mot dessa stod som sagt en enda ängel (klart i minoritet och dessutom i vägen).
Jag har heller inte sett så många pepparkaksgubbar på mycket länge (sköna animerade ingefärs-golems från julbaket = tydlig fruktbarhetsrit och mathedonism. Klart hedniskt! You bet!).
Och, där fanns även en som klätt ut sig till julbock med krumma horn och allt. Jojo! Tänk om några år då luciatågen består av ett femtiotal hornbeprydda barn omgivna av lika många vittra och bäran? Ja då är vi väl ändå tillbaka på ruta noll, eller hur man nu ska se det. Kanske får vi i framtiden förbereda oss på jul-orcher, jul-pokemons, jul-ninjaturtles och kanske även en Sankta Galadriel.
You´ll never know!
Jag har egentligen inget alls emot denna eklektiska utveckling av de svenska traditionerna. Luciafirandet är ju ändå en väldigt importerad och efterhandsskapad tradition (från Skansen), och pepparkaks-golems är ju trots allt lite fredligare och mer väldoftande än den stackars bruden med ljus i hår.
Däremot det mest skrämmande och mest hotfullt hedniska över dagens lussefirande var istället att barnen sjöng, ”Stackars lilla tomten”, en Markolio-rap (precis så osvängigt och fördummande obegåvat som alla andra av hans låtar). Jag fruktade att kyrkan skulle rämna av denna provokation mot allt vad kyrkan, traditioner, lussebullar och smak innebär. ”Vi drar till fjällen” framstår som ett musikaliskt mästerverk i jämförelse.
Detta ÄR hedniskt.
Detta ÄR dåligt.
Att stjärngossegillet inte längre lyckas rekrytera nya drag-queens till gänget är kanske bara evolution och egentligen inte så tragiskt. Att man sjunger Markoolio-låtar i kyrkan på självaste lucia är det däremot.
