newtraveller

Arkiv för oktober, 2008

Slowfooding och afterwork i svampskogen

In Det där andra, mat on oktober 18, 2008 at 4:01 e m

Att äta organiskt och närproducerat och sedan låta tillagningen ta preciiiiiis så mycket tid den behöver, ja det utövade jag och min gode vän och fungi-aficionadon, SvampBob igår eftermiddag. En slags afterwork med trattisar och zin.

SvampBob (som egentligen heter något annat) syns på bilden ovan där han likt ett albiensiskt tryffelsvin i mästarklass hittat en mycket välkamoflerad – och närproducerad – klunga trattkantareller på Åsberget en bit ovanför mitt hus. (Ser ni kantarellerna?) 

Det blev i alla fall ett drygt kilo och allt åkte ner i stekpannan. 30% på toast, 70% till färsk pasta. Samma recept till båda. Ackompanjeras före, under och efter med bra zinfandel. 

 

Det slowfoodiga receptet som är svårslaget i sin banala enkelhet lyder som följer:

1. Lägg i svamparna i het panna under lock och utan fett i  knappt 10 min, sedan lika länge utan lock eller tills vätskan kokat bort. Vi delade kantarellerna en eller ett par gånger trots att de inte är så stora. Men uppsugningseffekten ökar och därför även smaken!

2. I med smör (rejält) och låt detta sugas upp av det törstiga svampberget.

3. Finhacka ett par vitlöksklyftor och mjuka upp dessa i pannan – blanda ihop med svampen när löken är redo.

4. I med finhackad persilja

5. Och sedan grädden! Kanske ett par tre deciliter… låt denna koka in i svampen så den fullkomligen dryper av energi! 

6. Servera på olivoljat och grillat bröd, eller blanda ihop med färsk pasta.

Helt OK afterwork faktiskt.

Engdahls vidsynta europeer gören sig icke besvär: Zusak for President!

In Böcker, Skrivande on oktober 7, 2008 at 10:49 f m

 

I dessa Nobelpristider då det ändå är OK att prata lite mer om böcker än annars (förutom hur många huntratusentals pocketböcker deckardrottningarna har sålt inför julhandeln även i år) kanske man får uppmärksamma läsarna på en alldeles underbar berättelse i:

 

anti-chiclit/anti-shitlit/anti-bigtitlit/anti-småstadskriminalinspektör

medrelationsochviktochalkoholproblemmedvuxendotterochingenförstår

honompåjobbet(snyft)ochsomlösermassmordtillvardagslit-genren. 

 

Boken som jag recenserar i DN idag är en överraskande och välgörande gåva till de spillror av bokläsare som fortfarande är nyfikna på något som INTE liknar det ovan.

Naturligtvis ingen nobelpriskandidat (ingen engdahlskt vidsynt Europé tyvärr), men en av de absolut hetaste till de kommande ALMA-priserna.

Och en fantastisk bok.

Jag tror Horace mörkar…

In Böcker, Det där andra, Skrivande on oktober 6, 2008 at 12:07 e m

 

På torsdag meddelas vilken, vanligtvis okänd internationell författare som plötsligt blir substantiellt ekonomiskt oberoende och därefter drivs in i en akut skaparkris (läs Hemingway o a ) för att sedan glömmas bort.

Det är dags för Nobelpriset igen.

Horace Engdahl, vars samlade existens sannolikt består av 95% hjärna, 3% förgänglig massa och 2% blandade ädelgaser  - och därför inte KAN ha fel – har i år åter lurat hela världspressen. Helt enkelt bara för att han kan och vill (han har humor).

 

Hans smokescreen består i en avledande diss-manöver av den anglosaxiska litteraturen – och då särskilt den amerikanska. 

”Amerikaner är trångsynta vilket medför att amerikansk litteratur inte kan mäta sig med europeisk” 

Därför kommer det säkert att bli just en sådan. Horace kommer ut ur rummet i Börshuset med cowboyhatt och pickadoller.

Trust me.

 

Mina egna ”trångsynta” Americana-favvosar just nu är:

1. Cormac McCarthy (Blood Meridian, The Road och Border-trilogin mm,mm,mm)

2. Annie Prouxl (novellerna, novellerna…)

3. Mark Helprin (framförallt för en enda underbar bok, Winter´s Tale)

 

Kom igen nu Horace! Visa dem vem som har humor och vem som verkligen skrattar sist.

When in Rome…eller etnoschizofrenin i västvärlden

In Det där andra on oktober 4, 2008 at 3:02 e m

Arlanda 4/10

Det vilar en Tutankhamons förbannelse över min hemresa. Or so it seems.

Missade stockholmsflyget från Qatar (”sir, we take no responsibility even if we disinformed you”), tvingades ta ett senare istället till Heathrow. Billigaste hotell 140 pund. Det fick bli ungdomsvarianten. Sittliggsova på stolar som de jävulska britterna naturligtvis har monterat obekväma och meningslösa metallhandtag mellan för att Tutankhamons offer inte ska kunna somna där.

Mardrömslik natt efter 20 timmars resande (och naturligtvis kom inte min väska fram heller…)

Nåväl, det var inte detta jag tänkte skriva om.

 

Jag tänkte istället lägga till ytterligare en nyans till min framtida avhandling – som jag skrivit om tidigare – ”T-shirts and Identity” (typ.)

Det räcker nämligen inte med T-shirts.

Man måste nämligen lägga till de oceaner av västerlänningar som tvångsmässigt bara måste klä ut sig i landets kläder – och SÄRSKILT vid hemresorna. Kanske har det ngt med separationsångesten att göra. Eller vill man verkligen klä sig som en thailändare, bhutanes, ivorian eller Saddhu, för att man tror att man ser ut som en? Bli en av dem?

Quiz 1: Är grabben på bild äkta mexican, eller inte?

Quiz 2: På bilden nedan gömmer sig en etnoturist. Kan du hitta honom?

 

Etnoschizofrenin handlar mest om allsköns etniska hattar, sjalar och kjolar från hela världen, sombreros, hennatatueringar, semesterjointen, flamencoklänningar, turbaner, fezar, dreads, ali-brallorna, kaftaner, burkhor, bandanas, fjädrar, pärlor, näsringar och praktiska penisfodral (för turisterna på Nya Guinea). Bara för att man nu vill visa att man har varit på semester.

Eller är det något annat?

Saknas kanske oss något? Finns där ett djupt, tomt etnohål i själen? Eller har vi själva så tråkiga folkdräkter att vi bara måste fylla på med tribals and what not?

Vad vet jag?

Bilden föreställer en Yami i traditionella kläder. Yami som alla vet är en av flera ursprungsbefolkningar på Taiwan. En riktig höjdarekostymering att smyga in till jobbet med lite lagom nonchalant gång efter industrisemestern när de andra kommer med sina mainstreamsombreros eller dreads.

Slår det mesta faktiskt.

Om man nu inte slår på riktigt stort och vaggar in på kontoret med penisfodralet dvs.

”Och hur var din semester i Turkiet, då, Angkatriiiin?”