Ännu ett nytt New York-reportage. Jazzscenen på Manhattan är nästan överväldigande och kräver ett antal resor för att få ett grepp. Men favoriterna består. Här skriver jag om några av mina.
Arkiv för kategorin ‘Musik’
Ken Lee och globaliseringens baksidor
In Det där andra, Musik on april 29, 2008 at 10:28 f m
Globaliseringens fullständigt galna och förödande konsekvenser har skördat ännu ett offer i sångerskan Valentina Hasan, när hon tar sig an Mariah Careys ”Without You” i den bulgariska uttagningen av IDOL.
Och det gör verkligen ont.
VARFÖR måste alla se ut, göra och tycka likadant på detta jordklot? Vad och VILKA mörkermänniskor är det som gör att vanliga människor i Malawi, Afghanistan, Andorra, Tadjikistan, Jan Mayen och Bulgarien OCKSÅ måste dras in i IDOL-förnedringen?
Drömfabrikens vampyrer suger ju i sig allt vad genuin nationell, regional och lokal kultur heter och spyr sedan ut den genom tjock- och plattTV-medierna. In our faces!
Allt fler verkar ju vilja ”tävla” i freakshowen IDOL där priset oftast består av ”15 minutes of fame” och sedan ”eternal damnation” via YouTube.
Kan man skydda sig?
Är denna utveckling ostoppbar?
Kommer även JAG en dag stå där boostad av framgångarna i Singstar på lördagskvällarna, sjungandes ”Ken Leeeeee….”?
Jag bläddrar med oro genom mina gamla volymer av Oswald Spenglers Västerlandets undergång, och inser att det kanske ändå ligger nåt i det han säger. Detta kan aldrig hålla aldrig i längden…
Så vad göra?
Man kan naturligtvis gråta, bli bitter och eller klämma i undergångsrefrängen…
”Ken Lee..tolibu dibu douchoo…Ken Leeeeeee…Ken Lee…meju more”
Eller stänga av TVn.
Tegnér, monsterhitsen och Kejsarens nya kläder
In Det där andra, Musik, Skrivande on februari 26, 2008 at 10:14 f m
Det var länge sedan jag gapskrattade över morgontidningen. Men detta var något av det roligaste jag läst på länge.
I dagens DN recenserar Andreas Palmaer nämligen den i övrigt utmärkta sångerskan Kersti Ståbis ”Ute blåser sommarvind”, en nytolkning av Alice Tegnérs barnsånger. Palmaer har uppenbart svårt att riktigt närma sig uppgiften (recensentens) med mindre än att han tvingas bli ironisk (medvetet eller ej spelar ingen roll för resultatet).
”Ska en fullvuxen man eller kvinna lyssna på ”Mors lilla Olle” eller ”Baka kaka”? Låt oss baka kakan stor, mamma säger att hon tror…”
Frågan är nog berättigad.
När på förfesten är det dags att sätta på en sådan stämningshöjare?
Hur närmar sig egentligen en musikrecensent en konstnärlig och ambitiös inspelning av monsterhitsen, ”Bä, Bä, vita lamm”, ”Blåsippor”, ”Lasse går och gråter” och just ”Baka kaka”?
”…när Kersti Ståbi sjunger ”Ekorrn satt i granen” med karaktäristiskt folkmusikdarr på rösten blir det som när Ernst-Hugo Järegård deklamerade texten till schlagerlåten ”Dover Calais”, en krock mellan världar.” fortsätter den alltmer uppgivne Palmaer.
Palmaer ikläder sig dock den klassiska rollen som barnet i sagan om Kejsarens nya kläder (som förövrigt är alla recensenters skyddshelgon och förebild, amen). Och sådant är alltid uppfriskande för det sker alldeles för sällan. Heja.
Nu väntar jag ivrigt på uppföljarna i nytolkningsvågen, de kommande tonsatta kioskvältarna:
”Andra sidan är ni klara! Hejaramsor på hemma och bortaplan”
”Det var norsken, rysken och Bellman… Bellmanhistorier från förr och nu”
Båda med nyckelharpegnid och folkmusikdarr.
Under tiden så festar jag loss med ”Baka kaka” och ”Lilla Lasse går och gråter”.
Hem och öva grabbar…
In Musik on februari 8, 2008 at 12:07 e m
Blott 16 åriga, Sierra Hull, blivande superstjärna i bluegrassvärlden jammar hemma i soffan och hälsar att övning ger färdighet.
Resten är gener…
Det här med att åldras med värdighet
In Musik on februari 7, 2008 at 5:20 e m
Kanske är det den här gamla otäcka planschen med Mannens Åldrar som skrämmer mig. Den där man ska vara på topp mitt i livet – vad nu mitt i livet är för något? (Finns det inget telefonnummer att ringa för att få lite support i frågan?) Planschen visar 40-åringen högst upp och därefter blir mannen gråare, krummare och skröpligare och sedan RIP. Ungefär så. You know the drill. Ingen särskild värdighet i åldrandet alltså. Men det finns ju undantag naturligtvis.Ett sådant är 80-talsstjärnan John Waite som fick en superhit med ”Missing you” 1984 (dvs en hit för alla oss som trodde The Cure var ngt man köpte på apoteket).För något år sedan gjordes en ny version på låten. Nu som duett tillsammans med Alison Krauss. Låten är i princip samma, men John Waite både låter och ser bättre ut. Vad har han hittat på de 25 år som gick mellan versionerna? Snacka om lyft.Han har definitivt inte ”mannens åldrar-planschen” uppsatt ovanför kökssoffan. Fast nu kom jag kanske bort från ämnet.
”Mannens åldrar.” Kistebrev.
Beat-boxarnas Heavy Weight Champion
In Musik on september 30, 2007 at 1:07 e m
När söndagsångesten slår till kan man alltid muntra upp sig med lite fransk finkultur.
Joseph är min nya tredimensionella glädjespridare i beat box-himlen. Det kan inte bli mycket roligare än så här.
Och vem har sagt att fransmännen saknar humor?
RIP Luciano Pavarotti
In Musik on september 6, 2007 at 8:38 f m
Mästaren har gått ur tiden.
Så tråkigt att de verkligt sympatiska hjältarna också måste vara dödliga.
Nessun Dorma. I natt kan ingen sova.
http://www.youtube.com/watch?v=VATmgtmR5o4
Låt Waits förändra ditt liv
In Musik on augusti 31, 2007 at 9:28 f m
Ja lite fredagsmys måste man få unna sig. Blir inte himlen ändå lite ljusare, drar inte mungiporna på sig lite extra?
http://www.youtube.com/watch?v=1wfamPW3Eaw
Ha nu en bra fredag alla.
