En återkommande mardröm

Ett antal gånger de senaste åren har en och samma (mar)dröm återkommit – i olika varianter, men med samma huvudtema. Jag måste av någon anledning välja ut tio böcker ur mitt bibliotek som jag får behålla, resten bränns på bål (eller liknande hemska oåterkallerligheter).

Ångesten i detta ligger på flera plan.

1. Vilka böcker ska räddas?

2. Hur ska urvalet ske? Ska jag välja mina favoriter, eller sådana jag anser kommer att skänka mig LÅNG läsglädje och tröst i min blivande bokfattigdom? Och hur väljer man egentligen bland så många favoriter?

3. Hur snabbt måste urvalet ske? Ibland brinner bålet redan och jag måste rafsa åt mig det jag kan innan jag hoppar från andra våningen (oftast i en snödriva faktiskt). Ibland står det någon uppklädd vakt och väntar på mina beslut. Men det är på något sätt alltid tidsbrist.

Senast denna dröm dök upp, var det en variant där jag frågade konstapeln (eller vad han nu var, kanske brandman som hos Bradbury) om jag kunde få välja hela verk, och inte bara tio enskilda volymer. Och det skulle gå bra enligt denne. Detta gladde mig naturligtvis, men det komplicerade också urvalsprocessen något. Jag kunde nu välja tjockare böcker som kunde kompensera något litet för mitt kommande liv som bibliotekslös. Och hur valde jag då?

Det är ju ofta här det slutar (eller att jag ändå desperat hoppar ner i snödrivan och alla böckerna blir blöta).

Idag när jag satt i soffan, svepte jag med blicken och tänkte på detta igen. Vilka tio verk skulle jag rädda från mitt bibliotek om resten måste bli lågornas offer?

Min lista på de första fem blev…

1. Bibeln.

Kanske något av en kliché, men när man tänker efter är det ju faktiskt en hel del läsning där. Kärlek, dramatik, härliga övernaturligheter och dessutom en massa tröst för en kille som just sett några tusen böcker brinna upp. Ja, den platsar absolut.

2. Proust, På spaning efter den tid som flytt.

Ja här har vi åter ett rejält verk (sju böcker för priset av en). Men vem fan vill ha med sig Proust till en öde ö, EGENTLIGEN? Okey, okey, okey, okey. Det kan tyckas väldigt pretto, men den som en gång har läst honom vet vilket språklig chock det innebär att sugas in i denna otroligt komplexa historia – endast för att fråga sig när man väl avslutat verket, att ”vad var det som hände egentligen?” Den håller för oändliga omläsningar.

3. Tolkien, Härskarringen.

Här blir det bara tre böcker för priset av en (volymkvoteringen börjar sina). Men detta val måste ske av lika delar sentimentala orsaker (Stora Läsupplevelsen som barn) som av känslan  att det nog ändå inte finns ett verk som betytt mer för mig, än just dessa böcker.

4. Gaiman, Sandman-serien.

Ja, är det tolv delar nu? I vilket fall ett bildmässigt avbrott till de tunga klassikerna, men verkligen inget avsteg berättarmässigt. Högsta kvalité i en visuell  uppvisning av stilbrott och genreöverskridande. Och de räcker längre än vad man kan tro.

 5. Helprin, Winter´s Tale.

En av de vackraste böcker om kärlek jag läst, samtidigt en fantastisk saga om tider som förändras, och om en mycket speciell snöstorm i New York. Den senast upptäckta av samtliga böcker på denna lista. Tack Andreas.

När man kommit till hälften blir urvalet mycket svårare. Vilken bok blir sist på listan? Vilken bok blir den sista att få en plats i konkurrens med alla andra? Huvva.

Jag behöver tid att fundera på den sista kvintetten. Återkommer.

6 reaktioner på ”En återkommande mardröm

  1. MEN HJÄLP! Du har alltså stressdrömmar om urval av böcker. Du är nog litterär inside and out. Själv drömmer jag stressdrömmar om att jag inte kan ställa in rätt värme på en stor varmluftsugn. Patrik drömmer att det är något fel på förgasaren. 🙂

  2. Skall vi prata drömmar eller god litt? Hur som har jag i fasa över att åter göra entré på mitt arbete inte sovit en blund, ja kanske en liten stund då, i natt. Det intressanta med en sådan natt i en knarrig och spånskivig bäddsoffa är att jag på ett högst medvetet men ändå fetvaddsaktigt sätt får följa min hjärnas irrfärder bland datatekniker, eventuella trafikolyckor och sommarnsomgåttångest. Tacka vet jag en rejäl mardröm. Augustimelankoli är trist, jag längtar till september.
    C

  3. Det är klart…mardrömmar om förgasare slår nog det mesta 🙂

    I mitt Rädda-Böckerna-Det-Brinner-fall känner jag dock igen Sean Connerys ångest i filmen Rosens namn, där han i det brinnande tornet ser älskade, vilktiga och sällsynta volymer brinna upp och han kan bara bära med sig några stycken. Jag kan känna med honom, i allra högst grad.

    Men egentligen handlar det väl om något annat. Jag känner att psykoanalytikerna närmar sig som kummelgastar runt mig i denna stund…jag är ett alltför enkelt byte.

  4. Camilla

    Den bästa litteraturen svettas ofta fram i de sämsta av drömmar.

    Kanske har augusti ett existensberättigande just därför (trots RÖTn och Datatekniker´n).

    Själv vill jag just nu bara stanna tiden. Ett par veckor. Kanske tre. Kan man lära sig sånt vid universitetet???

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s