Kallentoft och de utsvultna tryffelhundarna i Alba

  img003_edited.jpg

Jag har just avslutat en RIKTIG deckare, eller snarare (i rättvisans namn) en pulshöjande spänningroman som de verkligen borde skrivas. Boken, Food Noir (2004) av Mons Kallentoft.

Att få följa med Mons Kallentoft till de baskiska grytornas hemliga sällskap, möta de italienska ”fett-partisanerna” i Collonata och den skumma tryffelmaffian i Piemonte är en läs-hedonistisk njutning för oss läs-gourmander.

Kallentoft skriver riktigt bra mat-res/res-matreportage som verkligen slår det mesta i sin genre. Och jag beklagar därför hans övergång till den ”vanliga” deckargenren. För när väl en författare halkat dit, så föväntar sig förlagen en snabb produktion av minst fem uppföljare (tio års arbete). Författaren kan naturligtvis till slut få tjäna lite pengar (väl unt) och marknaden får sitt – men konsekvensen blir att en av de mest spännande reportageförfattarna i Sverige äts upp av marknadskrafterna, tuggas väl ett antal år för att sedan spottas ut (dvs ge plats åt nya deckardrottningar).

Mycket tråkigt tycker jag.

I förordet till Food Noir, sitter Kallentoft en natt i ett badkar södra Egypten och tänker på sitt liv och på hur han ska introducera sin bok. Han kommer att tänka på ett besök på Restaurante Arzak i San Sebastián, efter vilket han insåg att hans liv aldrig mer skulle bli detsamma. Matupplevelsen förändrade helt enkelt hans liv, ”det är så här det borde vara.”

De kommande åren fick därför ”maten bli maten”. För att äta det han ville, besöka de krogar han önskade, var han tvungen att skriva om det för att kunna ha råd. Bra så.

Men jag gissar att trots den ekonomiska friheten den nya deckaren Midvinterblod och de kommande sjuttifjorton delarna säkerligen kommer att ge,  så kanske den maten ändå inte kommer ge Kallentoft samma anarko-hedonistiska upplevelser som tidigare.

Framförallt inte  läsaren.

Tryffelhundarna i Alba svälts för att vara mer alerta som sökhundar. Kanske är detta en plågsamt rättvisande bild av skrivandet och konstärskapet. Att mätta hundar sällan hittar någon vit tryffel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s