Lucia, nyhedendomen och ”stackars lilla tomten”

13 december och nyss hemkommen från ett av barnens luciatåg i Öviks kyrka.

Kan konstatera att tiderna förändras.

Först och främst. Återväxten för luciarollen verkar klart tryggad. Det fylkades nämligen säkert ett tjugotal lucior förutom den där som stod där i mitten (skymd av morgonens enda ängel).

Detta är inte lika sant med dumstrutarna – de spektakulära men utrotningshotade stjärngossarna. Av närmare ett hundratal barn fanns endast fem stycken stjärngossar (vilka mutor fick dem att utsätta sig för detta?). Som gammal dumstrutsveteran kan jag bara beklaga att inte fler killar vill (tvingas) ikläda sig klänningen och dumstruten. För vad är problemet?

Kan det vara information?

Vet inte pojkar i latensen hur häftigt och hippt och queer-korrekt det verkligen ÄR att vara ”starboy”?

Att bli utsedd till klassens eller skolans lucia, vet ju varenda tjej i landet att det är en prinsessynnest, högsta vinsten och som att vinna finalen i Top Model. Man är snygg och populär!

Men stjärngosserollen lockar killar numera lika mycket som ett ungdomsläger arrangerat av After Dark. 

Fem av ett hundratal. Man är INTE snygg och populär. Inte ens tuff och fruktad.

Wikipedia summerar väl ganska bra dagens syn på de utrotningshotade stjärngossarna:

Då större pojkar ibland tycker att särken påminner om en klänning har det förekommit varianter med vita byxor och skjorta. Det gäller särskilt i sammanhang när luciatåget bestått av tonåringar. Yngre pojkar kan istället gilla stjärngosseklädseln.”

Hepp!

Istället är det andra roller som tar tillbaka förlorad mark. Det verkar som om hedendomen är på G.

Mer än halva dagens luciatåg bestod nämligen av tomtar (aka vättar, gnomer och allsköns förkristet småknytt), en del även med skägg. Mot dessa stod som sagt en enda ängel (klart i minoritet och dessutom i vägen).

Jag har heller inte sett så många pepparkaksgubbar på mycket länge (sköna animerade ingefärs-golems från julbaket =  tydlig fruktbarhetsrit och mathedonism. Klart hedniskt! You bet!).

Och, där fanns även en som klätt ut sig till julbock med krumma horn och allt. Jojo! Tänk om några år då luciatågen består av ett femtiotal hornbeprydda barn omgivna av lika många vittra och bäran? Ja då är vi väl ändå tillbaka på ruta noll, eller hur man nu ska se det. Kanske får vi i framtiden förbereda oss på jul-orcher,  jul-pokemons, jul-ninjaturtles och kanske även en Sankta Galadriel.

You´ll never know!

Jag har egentligen inget alls emot denna eklektiska utveckling av de svenska traditionerna. Luciafirandet är ju ändå en väldigt importerad och efterhandsskapad tradition (från Skansen), och pepparkaks-golems är ju trots allt lite fredligare och mer väldoftande än den stackars bruden med ljus i hår.

Däremot det mest skrämmande och mest hotfullt hedniska över dagens lussefirande var istället att barnen sjöng, ”Stackars lilla tomten”, en Markolio-rap (precis så osvängigt och fördummande obegåvat som alla andra av hans låtar). Jag fruktade att kyrkan skulle rämna av denna provokation mot allt vad kyrkan, traditioner, lussebullar och smak innebär. ”Vi drar till fjällen” framstår som ett musikaliskt mästerverk i jämförelse.

Detta ÄR hedniskt.

Detta ÄR dåligt.

Att stjärngossegillet inte längre lyckas rekrytera nya drag-queens till gänget är kanske bara evolution och egentligen inte så tragiskt. Att man sjunger Markoolio-låtar i kyrkan på självaste lucia är det däremot.

5 reaktioner på ”Lucia, nyhedendomen och ”stackars lilla tomten”

  1. Det konstiga är att ingen av stjärngossarna har sett den självklara kopplingen och klätt ut sig till Gandalf Vit eller Dumbledore på King’s Cross.
    Dumstrut är det ju bara så länge den inte har brätten – med brätten är det trollkarlshatt och såna har jag sett i Harry Pottersammanhang.
    Fast det är en bra idé att göra påskkarneval av hela luciatåget (med tanke på att julskyltningen börjar nånstans strax efter midsommar nuförtiden så borde påsken kunna infalla strax före jul)(ur led är tiden, knarrar den gamla stofilen) – man kan ju ha temat ”ljus” bara, så får man en viss anknytning ändå. Vill man då ha Einsteinperuk eller trollkarlshatt så må det vara hänt.
    Änglar är mest opraktiska, jag tror att det är därför de är så impopulära. Antingen har de små vingar och då ser de ut som kycklingar, eller också har de stora vingar och fastnar i dörröppningar. Det ska fan vara ängel.

  2. Don´t hate on Markoolio. Ett geni. Musikaliskt och litterärt. Jag kan hålla med om att Gandalf referensen borde funka på killarna men Dumbledore? Var inte han gay? Inte för att jag har något problem med det (som det brukar heta ute i stugorna) men wikipedia posten om Stjärngossar har ju solklara ”killar vill inte synas i klänning” referenser även om de är subtila så lägg inte det på mig. Änglar är ju framförallt inte hälften så schyssta som de utmålas som hela tiden och det är väl bra om de små liven har snappat upp det nu.

  3. På Hjärups skola fanns en stor skara stjärngossar de hade dessutom tilldelats koreografi av den kanhända auktoritära men omtyckta musikläraren. Och vid Gud får hon till ett tjusigt men dock demokratiskt Luciatåg. Lucia är lottad och alla som vill får läsa eller sjunga en vers! – De sjöng Luciasången på Italienska!

    Mitt problem – som säkert säger något om mig – är att jag upplever att hmmm; för inte stjärngossarna lite tankarna till Ku Klux klan?

    Annars tror jag Lotta har rätt om änglarna – säkert skulle deras deltagande underlättas om det fanns bra vingar att tillgå, inte kyckling, inte de där katolska stora utan lagom vingar – ska det vara så svårt?

  4. När stjärngossar tilldelas koreografi då är jordens undergång nära…fruktar jag. Brukar inte SG´ns klassiska roll vara att hålla i en pinne med en guldstjärna, och mumla Staffanvarettstalledrägg??? Vart tog traditionerna vägen? Kanske är det det mångkulturella Hjärup som leder stjärngossens förnyelseprocess…men jag tror som Lotta att om man bara sätter dit ett brätte och kallar det trollkarlshatt då kommer det inte vara några problem med rekryteringen alls.
    Och ja, kanske ett par protestantiska vingar hade passat bättre, så där lagom snöpta, lagom rundade och alldeles oerhört lagom glittriga. Det är faktiskt lätt att misstro änglar, särskilt en kitschig latino-ängel med ljusorgel på änglavingskanterna.

  5. Sent omsider ytterligare ett tillägg i ängladiskussionen (men änglavingarna sveper fint under hela julen, så det må vara hänt): Alla MÅSTE genast läsa Karl Ove Knausgårds ”En tid för allt” (Norstedts 2007), det är en historik över änglar – nå, kontrafaktisk förstås, han har gjort en sammanhängande historia av det som bara är spridda framträdanden i Bibeln och lagt till en hel del eget. Jonas Thente recenserade den i DN, måhända finns recensionen kvar på dn.se men jag orkar inte leta upp den just nu.
    Änglar blir inte desamma efter den boken. Där finns deras omättligt hjälplösa hunger och deras omänsklighet – lite John Ajvide Lindkvist-känsla. En fantastisk scen där någon hör ett skri och upptäcker två änglar vid en bäck, den ena vräker i sig en fisk, det kan inte gå fort nog, han är så koncentrerad på njutningen i att äta att ögonvitorna är uppvända.
    Det var den där hungern som gjorde att änglarna blev knubbiga keruber under medeltiden, hävdar Knausgård – en fetmaepidemi bland änglar, helt enkelt. Fast missta er inte, det här är en mycket allvarlig bok. Jag kan inte beskriva den, den ska upplevas. Det är det bästa jag har läst på mycket länge. Läs den!
    Efter den misstror man inga änglar, mind you. (Nejdå, den är inte rillischös).
    När jag var yngre grubblade jag ofantligt mycket över hur änglarna fick på sig nattskjortorna trots vingarna – och mycket praktiskt konstaterade jag att de förmodligen hade kardborrband. Som en stripteaseartist kan ha i besvärliga sömmar (eller är det bara ett litterärt påhitt? har stripteaseartister sånt? jag läste just en ungdomsbok där en manlig strippa slet av sig kostymen i ett nafs med hjälp av praktiska kardborrband).
    Och att änglar inte kan sova på rygg, heller, det måste ju vara hur opraktiskt som helst. Fast de kanske inte behöver sova.
    Det där med nattskjortorna… det är samma sak med Jesus, det går an att han går i långklänning i Bibeln och på ikoner och så – men när de gör film så blir det hemskt mycket klumpig nattsärk över det, amerikanska filmstjärnor KAN inte ha särk! Det kanske är ett konfektionsproblem? Varför designar inte Armani fotsida vita klädnader?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s