Det här med att åldras med värdighet

”Mannens åldrar.” Kistebrev.  

Kanske är det den här gamla otäcka planschen med Mannens Åldrar som skrämmer mig. Den där man ska vara på topp mitt i livet – vad nu mitt i livet är för något? (Finns det inget telefonnummer att ringa för att få lite support i frågan?) Planschen visar 40-åringen högst upp och därefter blir mannen gråare, krummare och skröpligare och sedan RIP. Ungefär så. You know the drill. Ingen särskild värdighet i åldrandet alltså.  Men det finns ju undantag naturligtvis.Ett sådant är 80-talsstjärnan John Waite som fick en superhit med ”Missing you” 1984 (dvs en hit för alla oss som trodde The Cure var ngt man köpte på apoteket).För något år sedan gjordes en ny version på låten. Nu som duett tillsammans med Alison Krauss. Låten är i princip samma, men John Waite både låter och ser bättre ut. Vad har han hittat på de 25 år som gick mellan versionerna? Snacka om lyft.Han har definitivt inte ”mannens åldrar-planschen” uppsatt ovanför kökssoffan. Fast nu kom jag kanske bort från ämnet.  

4 reaktioner på ”Det här med att åldras med värdighet

  1. Ålderstrappan är själva illustrationen till min egen ångest, att livet peakar just nu sen fattar man ju åt vart det lutar. För övrigt så har jag bestämt mig för att dissa Nip/Tuck. Jag orkar inte med så mycket ironi över livet och destruktivt sex vid niodraget på söndag. Då behöver jag en dos av Landet runt eller kanske en tur med Karlavagnen och Lisa Syrén. Möjligen det ultimata medelåldersbeviset?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s