Katalanska färdriktningar: Don´t go with the flow!

 
 

Alla som reser till Barcelona med Ryanair landar på den förbisedda staden Gironas flygplats. Sedan tröttsvetttränger man in sig i den långa kön för vidare busstransport ner till Tjuvarnas Stad. Av tvåhundra prispressande resenärer till Girona, ställer sig minst 198 i samma bussbiljettkö efter de har hämtat sitt baggage.

Bueno.

Men man kan också välja att INTE foga sig i kökulturen och istället gå till det folktomma hyrbilskontoret bredvid, hyra en bil och köra norrut. Om man nu är lagd åt det hållet.

Vilket jag härmed bekänner mig till.

Sedan kör man en dryg timme på riktigt schysta vägar norrut och kommer så till de väldiga Pyrenéernas utlöpare vid havet vid den franska gränsen. Man har kommit till Côte Vermeille, en personlig favorit av franska resmål – eller katalanska om man nu ska vara petig. En av få platser dit massturismens slemmiga tentakler runt Medelhavet ännu inte har nått. Bilden ovan är tagen i bergen ovanför de underbara småstäderna, Collioure, Port-Vendres och Banyuls-sur-Mer, med blicken norrut mot Perpignan-hållet.

Om detta har jag skrivit i senaste numret av den alldeles utmärkta ”frankofila” tidskriften FRANKOFON

 

 

Glöm bara inte bort att i Girona finns en av världens bästa restauranter. Ett utmärkt sätt att avsluta sin katalanska sejour.

5 reaktioner på ”Katalanska färdriktningar: Don´t go with the flow!

  1. Eller bara stanna i Girona i gamla stan på något trevligt
    och extremt billigt pensionat. Se upp, Girona har, förutom
    en av världens bästa restauranger, också några som måste
    klassas som i gruppen ”Världens sämsta”.

  2. Hej hej!

    Detta har egentligen inget att göra med blogginlägget eller något, men jag läste att du gett ut en bok on fantasy 🙂

    Jag går på gymnasiet och håller på med ett fördjupningsarbete i fantasy, så jag har några frågor till dig som jag hoppas du kan svara på

    Vad är typiskt för ”gammal” fantasy? (Med gammal menar jag typ Tolkien och bakåt)
    Jag menar då var böckerna utspelade sig, hur miljön såg ut och vilken form av fantasy som var vanligast. (high, low eller sword and sorcery etc.)
    Men även vad för karaktärsdrag huvudpersonerna ofta hade. Var det modiga starka män, eller fattiga små bondpojkar som oftast var innehavare av huvudkaraktären? eller kanske något annat?
    Jag skulle också gärna viljla veta vilka sorts varelser som var vanliga att författarna skrev om. Alver, Orcher, Dvärgar, Drakar eller kanske talande djur?
    Men kanske även också lite om hur texterna/böckerna var uppbyggda. Var det liksom, spänning, spänning, spänning, KLIMAX! Alltså att man får en ganska detaljerad beskrivning utifrån huvudkaraktärens ögon och får ta mycket del av hans kännslomessiga liv, eller var det mer ur ett ”allvetande” perspektiv? Alltså att författaren skrev om händelserna utifrån, och man får en känsla av att man bara tittar på och inte får veta hur folk känner sig osv. (hoppas du fattar..)

    Är mycket tacksam för svar, då helst innan Torsdag (29/5)

  3. Hej Amanda,

    Det var inte lite du frågade efter!
    Det bästa för dig är att titta i några böcker som finns om fantasylitteratur och dess bakgrund. Du kan ju exemplevis titta i min bok om du inte redan har gjort det, eller i John-Henri Holmbergs bok Fantasy (1995). Dessutom finns en hel del matnyttigt på nätet naturligtvis.

    Generellt kan man nog säga att 1900-talet kan delas upp i ett före-Tolkien och ett efter-Tolkien. Hans böcker blev så tongivande och genreidentitetskapande att fantasyförfattare efter honom inte kunde blunda för Ringarnas Herres popularitet.

    Innan de böckerna kom ut var fantasygenren både friare, bredare och mer experimentell. Det var kanske inte bättre men det var mer av mångfald.

    Det fanns helt klart mer av Sword & Sorcery under 20- och 30-talet (Conan Barbaren och andra) genom de populära ”pulpfiction magazines” – billiga novelltidningar, i vilka mycket av den amerikanska fantasyn publicerades vid tiden. I England var det mer ”bok-fantasy” av etablerade författare. Ett tips är faktiskt att titta när böckerna är publicerade och på vilken sida av Atlanten, så får du en ganska bra indikation på vilken typ av fantasy du finner.

    Genren var väldigt bred och intressant innan Tolkiens episka High Fantasy blev på modet. Alver, orcher och dvärgar i den bemärkelsen som vi tänker på idag, är i stort Tolkiens uppfinning, även om det fanns liknande väsen här och där innan.

    Författareperspektiven har jag ingen generell kunskap om. Jag tror att tredje person är och har varit den allra vanligaste, före som efter Tolkien. Dramaturgin med spänning, spänning, KLIMAX är nog de flesta författares dröm att förverkliga (!), men detta dramatiska thriller-upplägg gissar jag är vanligare idag än för 100 år sedan. Men detta har ju eg inget med kvalitén att göra!

    Det här med dolda monarker och fula ankungar…du vet bondpojken (á la Eddings Belgarion, och tusen andra författare av mainstream-fantasy) är ett tråkigt, sönderanvänt tema som oftast indikerar att författaren inte har arbetat särskilt mycket med sin originalitet…men det finns naturligtvis undantag.

    Hoppas detta kan vara till någon hjälp, och att nu ditt arbete blir inspirerat och engagerande! Ämnet är ju riktigt kul!

    mvh/Steven

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s