Mademoiselle Aza & the Bajkal Blues

Irkutsk, 5 september

Fem tidzoner och fyra dagars taagresa senare kom jag saa till Irkutsk for en skumpig berg-och-dalbaneresa med buss vidare till Bajkalsjoen. Svinkoppor och allskoens ohyra, smuts och fett och damm skulle aentligen faa duschas bort hos min vaentande babouschka, som med kraftiga underarmar, roedblommiga kinder och vaeldig bakdel skulle tvaga mig skinande ren i den kalla sjoen…typ.

Men, det blir inte alltid som man taenker sig.

Ingen Babouschka, inga underarmar, inte ens en familj. Utan bara ett tomt rum och ett 7 timmar laangt elavbrott. I was feeling pretty blue. Och regnet bara oeste ner.

Men allt var inte bara blues. Igaar hittade jag en liten restaurant, vilka har oppet saa laenge naagon vill ha ngt. Det drivs av en underbar georgisk dam, mademoiselle Aza (fast hon ser misstaenkt ut som en Madame…) Hon talar endast lite hjaelplig tyska. Hon aer utbildad doktor i imunologi, men lagar nu mat aat ryssarna och en och annan resenaer vid Bajkalsjoen som hittar hit paa ett saett som goer spraaket fullstaendigt onoedigt..

Mademoiselle Aza bjoed paa en overdaadig georgisk lunch som varade 4 timmar (sltade vid 18-tiden ngn gaang). Efter det badade jag lite i sjoen vilket fick henne att oroa sig saa mkt att hon erbjoed mig att laana ett hotellrum att vila i naagra timmar innan det var dags foer middagen…hon pysslade, och pysslade och serverade kakor och bakverk, turkiskt kaffe och oroliga blickar och en och annan lite starkare dryck – paa rent medicinala grunder, hon aer ju faktiskt doktor! – och senare vid tiotiden middag igen.

I och med detta vann hon tillbaka mina inledande intryck av Ryssland och ryssar. Nej de aer inte saerskilt galda att ha oss paa besok, och nej de kan inte hjaelpa till eller visa vaegen, eller vet absolut inte var den adressen eller ens vart Roeda torget ligger. Och de taenker INTE le heller…

Saa var det fram till jag hittade Mademoisell Azas lilla kafe i utkanten av det som verkligen aer utkanten av vaerlden. Hon raeddade dagen och gav hopp om det stora landet i oest.

Ikvaell tar jag taaget vidare mot Ulan Bator.

Jo. Inga maenniskor baer foppatofflor i Ryssland…inte ens kopior.

2 reaktioner på ”Mademoiselle Aza & the Bajkal Blues

  1. Ryssland framstår mer och mer som Shangri La. Inga Foppa tofflor och en ordentligt grundad känsla för vad som egentligen borde vara ryskt. Som till exempel små republiker i Kaukasus.

  2. Steven, det är helt enkelt din påverkan på omgivningen som blir glastydlig fem tidzoner från Öfvre. Du lockar till omsorg och förgyller som tack vardagen här där och everywhere!

    C

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s