Svalbardiana, part 1: Fountain Pen from Hell

 

Svalbard ho!

Svalbard ho!

Det var någonstans ovanför Spetsbergen. Vi var på vår fjärde och sista flygsträcka för dagen. Jag skulle skriva något i min svarta bok och plockade upp min reseskyddade Waterman ur handbagaget. Ett litet välbekant plopp hördes när den lufttäta behållaren tryckutjämnade ovanför de norska fjällen. 

En första varning. Fukt. Bläck. Fingrarna på vänsterhanden sög snabbt åt sig den blå färgen som på en obegåvad bankrånare som just insett att färgampullerna i bankväskan verkligen GÅR sönder när man öppnar den på fel sätt. Men det här var ju min penna! Mitt sätt.

Locket satt som det skulle men pennan var inte helt åtskruvad och bläcket hade läckt genom gördeln. 

Jag torkade av pennan med en sida ur Scanorama (förlåt) – vilket var en dålig idé för ett glossy magazine är inte den bästa bläcktorkaren trots allt. Dramat fortsatte. Jag var ju fortfarande tvungen att öppna den för att kunna ta bort den felaktiga ampullen. Sagt och gjort.

De blå fläckarna som nu pryder min skjorta går aldrig att tvätta bort – och så är det väl med det skrivna ordets bärare, förmedlare och obarmhärtiga domare. Den sår sin bläckblå vildhavre – ibland på papperet i min skrivbok, ibland på mina händer och nu på mina kläder.

Gör detta mig både till vägen och målet?

Hur som helst bör man vara försiktig med att använda reservoarpennor efter en dags intensivt flygande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s