En reaktion på ”Ny recension i DN

  1. Hej Gustaf!
    Tack för din kommentar.
    I skolans värld – i alla fall som dess fotsoldat (lärare) – får man många gånger höra av mer luttrade kollegor att: ”det där är väl inget nytt; det där har vi ju redan testat”. Ibland kommer dessa kommentarer med en gnällande ton (för de som inte gillar förändringen), ibland med en road min (för de som känner att de haft rätt hela tiden och äntligen får en slags upprättelse). Faktum kvarstår dock att mycket som är nytt idag har på ett eller annat sätt testats på olika sätt genom åren, mer eller mindre framgångsrikt.
    Skillnaden är istället omständigheterna. Skolan som den ser ut idag är en helt annan värld än den skola som du eller jag gick i. Därav kan en gammal idé som framför idag igen, ändå ha egenskaper som gör den ”ny”.
    Vad gäller skrivande i praktiken – jag har själv startat och undervisat i kreativt skrivande i kurser på gymnasiet, och naturligtvis även som lärare i svenska. Min erfarenhet av detta säger mig att skrivandet i sig INTE är en ensam process. Oavsett läromedel, inspirationsböcker eller explicita skrivpedagogiska modeller – skrivutveckling för ungdomar sker i en process med andra, framförallt lärare och andra skrivande ungdomar. Detta innebär därför, som jag ser det, att läromedel i kreativt skrivande har sin begränsning just vid detta. Där läromedlen/handböckerna/modellerna ”slutar” tar läraren, inspiratören, handledaren vid. Ett läromedel är sällan bättre än den lärare som utnyttjar det.
    ”Skriv om och om igen” är därför framförallt ett redskap som ska användas gemensamt av skrivande yngre, och deras läsande partners (läraren, kompisar). Och som sådant kändes just tilltal, idéer och uppslag väldigt fräscha och moderna även om – precis som du skriver – själva metodiken, grundstrukturerna många gånger är allmängods i skolorna idag.
    Vad jag sett på förlagets/bokens hemsida så är även en lärarhandledning under produktion. Där kommer väl författarnas idéer om hur boken ska användas fram. Dock för en lärare som arbetat mkt med skrivande är boken ju glasklar – man plockar här och där, utmanar eleverna, arbetar med korta oplanerade skrivövningar samtidigt med sådana som kräver lite eftertanke.
    Skolans uppgift är inte att ”skapa” författare. Men att lösgöra lite skrivenergi är viktigt. Jag tror inte att en ”tråkig” bok är mer stimulerande för en läs-och-skriv-ovan elev än denna. Kan man avdramatisera själva skrivandet, göra det roligt och prestigelöst, tror jag att man gör mest nytta. Vad som sedan händer när en elev upptäcker att skrivande är riktigt roligt och vill skriva mer. Ja det ser jag som en ren bonus!
    Ta dig en titt på boken själv. Det vore intressant att höra vad du tycker efter att ha läst den själv.

    Allt gott,
    Steven

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s