Patagonia Ho!

Om en dryg vecka bär det så av. Till Patagonien.

Anledningarna att åka till Patagonien har genom århundradena varierat stort. Det finns nästan inga  människor där, det ligger oerhört långt bort, marken är varken rik på bete eller ädla metaller. Istället har dess ogästvänliga klippor och hav, särskilt de vatten som omsluter Eldslandet – Tierra El Fuego, varit kända för nyckfullt och våldsamt väder. 

Men kanske just därför.

Många är föregångarna. Några förebilder, andra avskräckande exempel. Patagoniens vilda landskap har under lång tid trampats av ensamma människor i olika steg av flykt – både fångens som desertörens (för att travestera Tolkiens klassiska definition). Men man lämnar helt klart något bakom sig då man reser till en världens mest extrema miljöer. Vad förväntar man sig egentligen att finna på en sån plats? Vi får väl se. Kanske kommer man ändå fram till något, man finner en sanning inom sig eller om sig själv. Men resandet och upptäckandet är anledning nog för mig.

I normala fall.

Detta är dock inte ett fullt så normalt fall. Jag ska möta en gammal vän i San Carlos de Bariloche. Innan dess reser jag via Buenos Aires till El Calafate i södra Patagonien och sedan vidare ner till Eldslandet ochden sydliga argentinska utposten Ushuaia. Vägen bär sedan norrut igen till ändstationen på ”The Old Patagonian Railway”. Där lämnar vi sedan civilisationen under några veckor för att rida tvärs över kontinenten, från Anderna i väster till Atlantkusten i öst. Frågorna hur allt ska gå till är mångt större än svaren just nu. 

Som så ofta i livet.

4 reaktioner på ”Patagonia Ho!

  1. Hej Steven.
    Avundet sipprar fram hos mig då jag hörde att du skulle besöka Usuahia. För ca 30 år sedan blev denna ort ett drömmål för mig, av en enda anledning – årstemperaturamplituden! Minsta uppmätta skillnad i medeltemperatur mellen sommar och vinter 0,4 grader.
    Ritten i Patagonien, som ni planerar, verkar också häftig. Inget som jag skulle se fram mot dock, då jag som 11-åring fick lämna djurets rygg. Inte för att jag ville utan för att det ville och dessutom i galopp. Har sen dess nogsamt hållit mig på tryggt avsånd från dessa tingestar.
    Som du kanske känner till så har vi en dotter i USA. Hon är gift med en Floridian. Hennes svägerska är också intresserad av långa ritter på hästryggar. April – oktober red hon sträckan Mexico – Canada längs klippigabergen. Kan kanske intressera dig? Lägger en länk till hennes hemsida.
    God tur och Lycka till!
    Gustaf A
    http://www.eques-trek.com/

    • Hej Gustaf,
      Alla vill vi åka till Ushuaia av olika anledningar! Din är nog en av de mer originella 😉 Själv är jag nog dragen till gränsland – naturliga eller skapade. Patagonien och Eldslandet är ju ett ”frontier” country sedan länge, men fortfarande väldigt knappt eller otillfredställande beskrivet i litteraturen. Två av de mest klassiska reseberättelserna från området (Chatwin & Theroux) visar sig vara rejält skarvade eller riktigt magsura…det verkar helt enkelt vara ett område som ännu inte hittat sin historieberättare. Eller som inte kan beskrivas. Och i och med det är jag fast.
      Jag är dock ingen genetisk cowboy, och har stor respekt för hästars förmåga att inte samarbeta. Men jag är tillräckligt galen för att ge det hela en chans.
      Tack för länken. Jag ska läsa det asap.
      Tack för hälsningen också! Hälsa de dina.
      Allt gott!
      S

  2. Du ska ha en trevlig resa med dina fyrfota vänner strapatser kommer du att få men dom är till för att övervinnas så lycka till önskar m lars

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s