Tankar om hästar och de som sitter på dem

Om inte allt för lång tid sitter vi så upp för att korsa Patagonien. Kanske tar det tre veckor. Möjligen längre. Omtänksamma vänner har därför erbjudit katastrofhjälp i form av goda råd och dåd.

– Ni sover väl i ett tält? I alla fall ett vindskydd? 

– Du har väl riktiga ridbyxor? Du kommer få groteska skavsår!

– Vapen? Trippla underställ? Kartor? Satellittelefon? Hatt? Matlagningskärl?

Jag glider tyvärr på samtliga svar. Min 70-årige larger-than-life gaucho compadre, Frank ringde nämligen igår och la ut texten kring den svenska trygghetsnarkomanin.

– Well Stevo, we wont be needing any of that. It´s just a waste of time. I know these things, I´ve done it before. It´ll be you and I, and them horses.

– Ok.

Jag påpekade lite försynt att hästarna kanske behöver äta något. Kanske t o m  dricka ibland. Vi rider ju ändå genom ett ökenområde.

– You know, once in Mexico my horse went without water for three days. People are too worried about the horses. Too soft. They´ll be ok. There will be grass somewhere. We´ll find some.

– Ok. Sa jag.

2 reaktioner på ”Tankar om hästar och de som sitter på dem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s