När Helvetet på Jorden Unescofieras

I det gamla fängelset i Ushuaia, som numera tjänstgör som museum finns en makaber fast utställning. I några av de gamla cellerna har man ställt ut en exposé av världens mest beryktade fängelsen, de flesta nedlagda sedan 50 år eller mer. Men inte alla. Man undrar hur the Curator of the Prison Museum of the Southernmost fuckin place in the World  funderade, när han valde vilka som skulle finnas med. Blandningen är högst märklig. Batistas modernistiska monsterfängelse på Kuba och det allra första i Sydney som plågade fattiga irländare i början av 1800-talet samsas med tyska, holländska och brittiska fängelsehålor. Lite Gulag mixas med Robben Island, Djävulsön och någon jordkula någonstans som gud glömt. Alla delar dock samma upplägg – finns det makabra detaljer, tortyrkammare eller avrättningsplatser så finns de med. Bilder är ett plus. Ett museum of the grotesque.

Kanske anar man ett slags dåligt argentinskt samvete över alla de som skickades ner till fångkolonin i Ushuaia, till världens ände i sydligaste Patagonien. Man kanske vill säga att det minsann inte varit sämre här än på alla andra platser. Vilket sannolikt är helt korrekt.

Och visst. Jag befinner mig ju här ändå, en av alla besökare (det var i och för sig inte särskilt många) som fascineras av dessa gotiskt skrämmande rester av ett system som byggde på att ju längre bort vi skickar samhällets sjuka element, desto bättre.

Jag slås över hur ofta dessa fångkolonier ligger på platser som idag istället lockar turister för sin slående vackra natur. Platser som för de flesta fångar för 150 år sedan innebar en säker dödsdom fylls idag av turister med feta plånböcker. Världens avlägsnaste platser håller sakta men säkert på att Unescofieras. Och efter det, Death by Lonely Planet. A dirty, but certain death.

För något år sedan vandrade jag omkring på Alcatraz och lyssnade på en inspelning av gamla fångar som berättade om sin tid i detta fängelsernas fängelse, The Rock. En man sa att det var särskilt jobbigt under vackra sommardagar då man från rastgården kunde höra helgfirande San Fransiscobor som seglade ut i viken, vinden bar med sig deras skratt och klirret från flaskor och glas. Så nära, så vackert men ändå så ouppnåeligt. Även Robben Island utanför Kapstaden har ju en spektakulär utsikt över Taffelberget. Tänkte Mandela och de andra någonsin på just detta? Platsens skönhet?

Ushuaia var inte den enda straffångekolonin i Patagonien. Redan innan argentinarna började skicka ner Buenos Aires finest till Eldslandet hade chilenarna redan tuffat på ett antal år. Områdets största stad, Punta Arenas startade nämligen även den som en fångkoloni. Straffarbete var gratis arbetskraft, de växande imperiernas största tillgång.

En annan mindre känd fångkoloni – även den etablerad under 1800-talet och verksam ända fram till 1959 –  fanns på Galapagosöarna. Vad tänkte det ecuadorianska buset när de anlände till ögruppen, hundra mil väster om kontinenten? ”Å nej, inte landlevande jättesköldpadda till middag nu igen! Å va less jag blir på alla dessa orädda djur. Suck ” Knappast.

En sak är dock säkert. Ju värre plats för hundra år sedan desto större risk (!) för världsarvsnominering idag. Är det Karma, eller rent av dubbelbestraffning?

2 reaktioner på ”När Helvetet på Jorden Unescofieras

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s