Min dödliga debut – så var den äntligen avklarad!

Igår hämtade jag äntligen ut den på posten.

Min 22-sidors deckardebut inbäddad i 423 sidor blandat underhållningsmördande av totalt 21 författare. Den riktigt snygga boken heter Debut i död och ges ut på Axplock förlag. I like. Det började för ett par år sedan som en tävling och nu har man äntligen hårdvaran i handen. Processen från idé till ord på ett papper till en konkret nytryckt bok är en slags magi man som författare aldrig kan vänja sig vid. Aldrig vill vänja sig vid.

Trots att jag är kluven till genren som sådan är jag ändå lite stolt över min novell ”Mannen i parken” som handlar om en deckarförfattare som tröttnat på att skriva just deckare. Han beslutar sig en gång för alla i sin sista bok att mörda sin rollkaraktär. Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort.

Om ni gillar både deckare och noveller är sommaren därmed räddad. Ni hittar Debut i död bl a på Adlibris , Bokus och Bokia.

Självklart kan ni beställa den direkt från mig också. (Lite billigare naturligtvis, but don´t tell yo mama).

9 reaktioner på ”Min dödliga debut – så var den äntligen avklarad!

  1. Grattis författarkollega. Jag läste din berättelse och skrattade så att jag grät. Min flickvän trodde att jag hade blivit galen när jag låg ihopvikt över boken och kved. Vilken slakt på en hel genre. Ett litterärt manifest.

    • Tack! Och grattis till dig också! Har inte hunnit(!) att ta mig igenom tegelstenen ännu och som du kanske anar är jag inte genrens största fanbärare. Så skulle det bli något var det nog tvunget att bli lite skruvat. Ett lite komiskt sammanträffande var att ett år efter att vi var klara med novellerna till antologin – 2008? – så valde Mankell ju att skriva en ”allra sista” bok om Wallander. Kändes otäckt profetiskt 🙂
      Kul projekt med Naagha. Ngn respons ännu? Vilka är det som läser/skriver?

      • Hela boken kändes faktiskt som ett kraftfullt avståndstagande från den operaälskande, frånskilde, politiskt grubblande, tonårsdotterfadern (är det ens ett ord) till deckarklyscha. Förvånansvärt uppfriskande och skildrat ur ett ovanligt perspektiv. Helt enligt förlagets målsättning – att föra nytt blod till deckargenren. Lustigt sammanträffande att Mankell valt att skriva sin sista Wallanderbok. Vad är det man brukar säga? Verkligheten härmar fiktionen. Fast här är det väl snarast fiktionen som härmar fiktionen, eller hur man nu vill ha det.

        Naagha är ett försök att förändra fantasygenren och ge den lite nya vinklar. Den första boken, ”Riddles in the night”, blev faktiskt (lustigt nog) en fantasypusseldeckare. Vi kommer att publicera fler e-böcker som alla skall utspela sig i den fiktiva världen Naagha. Naagha beskrivs också i det bibliotek som sakta men säkert växer på hemsidan. Världsbyggandet är ju nästan det skojigaste med fantasy. Tanken är att Naagha skall fungera som en plattform för vilken sorts projekt man än önskar genomföra. De som hittills har hittat till sidan har huvuidsakligen varit amerikanska fantasyfreaks.

        Vid sidan av denna fantasyplattform planerar vi även att lägga upp parallella plattformar med fokus på alternativ historia, teckande serier och science fiction. Alla e-böcker publiceras under egna förlaget sotinge (www.sotinge.com). Detta plattformsbyggartänkande grundar sig ursprungligen i ett storslaget men tyvärr även totalt överdimensionerat spelvärldsprojekt som vi försökte genomföra för några år sedan, kallat Draim.

      • Att förnya fantasygenren är ett välkommet initiativ. Det är ju, eller har tills helt nyligen, varit en av få genrer som fortfarande var stadd i utveckling – fortfarande utvecklades. Gränserna är inte satta och igenkännbara som exempelvis deckargenren. Jag anar dock en viss Lovecraftiansk inspiration i Naagha-världen – kanske har jag fel. Jag gissar att ni kan locka till er en hel del fanfiction och kanske även en del illustratörer. Ska bli kul att följa utvecklingen!

  2. Det sätt som Lovecraft har inspirerat oss på är nog främst hans sätt att luta sig mot en egen mytologi inom sitt litterära universum. Det vill vi också göra. Det extranaturliga är nästan mest intressant då det endast spelar med i bakgrunden och inte är för uppenbart involverat i handlingen. På så sätt har vi skapat en ”low fantasy”-värld med få övernaturliga inslag (magi och dylikt) men med en rik mytologi. Om man vill tro på berättelsernas gudar och andeväsen är upp till läsaren själv att avgöra.

    Dessutom finns det något feberartat hypergrafiskt i hans skrivande som tilltalar mig. Som att han alltid hade en dörr öppen mot sitt undermedvetna jag då han skrev. Getingboet är på sätt och vis en hälsning till författare som HP Lovecraft och Edgar Allan Poe, som även han hade tog ett liknande narrativt grepp om sina historier. Min målsättning var att försöka hålla den där dörren på glänt och låta berättelsen skriva sig själv med mig som verktyg. Det är ett ganska kul sätt att skriva och skiljer sig egentligen helt och hållet från hur man arbetar då man skriver en artikel eller uppsats, att man först skapar ett skelett, en röd tråd med punkter att hålla sig till, som man sedan bygger sin text kring.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s