Vägen till Mont Saint Michel

”I don’t claim to know English; I claim to know Ruskin”.

Citatet är Marcel Prousts efter dennes ifrågasatta översättning (1904) av den brittiske konstkritikern, John Ruskins The Bible of Amiens. Prousts engelska var mycket riktigt inte särskilt bra så han fick lite grundöversättningshjälp av hans mor och engelskan, Marie Nordlinger, för att slutligen lägga sista franska touchen själv. Men ämnet i sig var hans. Marcel Proust var djupt fascinerad av den urgamla och mossbelupna kyrkoarkitekturen i norra Frankrike, såväl den romanska som den gotiska. Alla som läst À la recherche har själva med eller mot sin vilja dragits in i den suggestiva, medeltida kyrkoestetik Proust tecknar fram och dess estetiska lockelse den har på den samtida mannens behov av att fly moderniteten. Typ.

(Här kan jag inte låta bli att tipsa om min senaste favvo, Barry Lopez, novellsamling Resistance (2004) som erbjuder ett annat litterärt flyktalternativ, INTE desertörens flykt, utan fångens, för att luta mig mot Tolkiens brillianta definition. Kanske finns det rent av ett samhällseskapistiskt, antimodernistiskt metastråk i litteraturen från Proust via Tolkien till Lopez. Tror det.)

1904 var även året då en av Amerikas främsta författare – inte att förväxlas med de mest säljande – Henry Adams (1838-1918) gav ut sitt bidrag till denna särskilda genre, Mont Saint Michel and Chartres. I den spränglärda men personliga kärleksförklaringen till de nordfranskgotiska katedralerna beger sig Bostonprofessorn Adams in i de vindlande mysterierna som även lockade Proust.

Och mig. För denna bok tar jag med mig när jag inom kort själv letar mig fram i Normandie, på vägen till Mont Saint Michel.

2 reaktioner på ”Vägen till Mont Saint Michel

  1. Jag blir väldigt avundsjuk att du åker dit, tack för att jag iaf fick svar på var denna fantastiska arkitektur finns att se. Ha en trevlig resa, när reser du dit? Kanske man kan smyga med i en liten resväska.

  2. Perre. Det är verkligen en plats att besöka – av flera anledningar. Arkitekturen, en fantastisk blandning av tidigaste fransk romanik och senare gotik. Men platsen vars rum har trakterat både Vilhelm Erövraren och den han stred mot och slog ihjäl vid Hastings, Kung Harold, hade en fullständigt unik karaktär, atmosfär. Svårslaget. Ett bördigt fält för en mästartecknare som unge herrn.

    För övrigt grinar jag mig till sömns över hur mycket jag åtrår dina två motljussolnedgångar…Buhu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s