Ny recension i DN: ”Fallen ängel” av Becca Fitzpatrick

I dagens DN har jag skrivit om det som möjligen blir nästa poplittgenre som sköljer över oss i form av HBO-serier och annat epigoneri. Änglarna. Och särskilt de fallna.

Visserligen är de fallna änglarna och deras tragiska öde inget nytt på kartan – sannolikt en av de äldsta kriminalhistorier som finns –  det världsförändrande upproret och sveket mot Den Högste som ledde till att de störtades ner från himlen för att i evighet vandra Jordens yta som oss andra. Kopplingen till de andra odöda – vampyrerna är solklar.

Det finns många som skrivit mycket bra om änglar, Gaiman, Pullman har gjort det, och de skildras fint i filmer som Himmel över Berlin, Änglarnas stad, Angels in America bland andra. Nu senast i Legion där självaste ärkeängeln vägrar utlösa Harmageddon. Trots den Högstes utförliga order. Ja, det handlar som sagt en hel del om trots.

Becca Fitzpatrick har med Fallen ängel (eng. Hush, Hush) valt det intrampade Twilight-spåret och håller sig klaustrofobiskt nära sin vampyrförebild. Men trenden är tydlig och vad det lider kommer säkert fler författare upptäcka detta enormt bördiga litterära fält. Sannolikt kommer någon ur klanen Skarsgård spela sexig ängel (”med väl definerade magmuskler”) i någon påkostad TV-serie och sedan dröjer det inte länge innan fallna – men JÄTTESNÄLLA – änglar dyker upp i pekböcker För De Allra Yngsta.

Men där är vi inte ännu.

4 reaktioner på ”Ny recension i DN: ”Fallen ängel” av Becca Fitzpatrick

  1. Jag skriver också om änglar i ”De döda fruktar födelsen”. Impulsen att skriva om änglar fick jag från Gaimans Seasons of Milst, Hellblazer av Delano/Ennis och Cabells Jurgen. Till skillnad från Fitzpatrick har jag inte försökt skriva en kvasiTwilight. ”Angels in America”, ”Himmel över Berlin” och Gods army (prophecy) visar bättre på hur man kan använda änglatemat tycker jag. Ett par svenska som gjort bra ifrån sig på temat redan är väl Andreas Roman med När änglar dör och Jorun Modén med Samael.

    • Hej Pål!
      Välkommen till bloggen. Jag har inte läst något av dig på mkt länge – Ett tjuvlånat ex av ”Ars Moriendi” var väl det senaste för tusen år sedan då jag skrev min ”En guide till fantasy”(2000). Kul att du fortfarande skriver – jag tyckte att din stil var lite utanför mainstreamspåren då när det begav sig, vilket jag gillade, och kanske är det så fortfarande. Inte för att mainstream egentligen är fel i sig, tvärtom, i genrelitteratur är ju det egentligen en definitionsfråga. Det handlar mest om vad man GÖR med genren, originaliteten i berättandet, dialogen och framförallt storyn. Änglar som Twilightromans eller chiclit funkade som sagt inte på mig, men jag gillar ämnets potential som exempelvis Gaiman visar upp. Legion utvecklade sig mest till en zombiefilm, där endast ärkeänglarna var intressanta. men, men. Den bästa storyn väntar fortfarande på sin författare.
      Lycka till med ditt skrivande!

  2. Hmm, verkade bli något konstigt med länken. Vi gör såhär. Känner du för att kolla recensionerna så gå till etiketten ”recensioner av de döda fruktar födelsen” så kommer du till inlägg där jag länkat vidare. Ha det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s