Fun & entertainment at the Hofbräuhaus

I Dagens Nyheter kunde man läsa att SD vill ha mer styrd kulturpolitik. Pengarna ska enligt Sverigedemokraterna gå till hembygdsföreningar, folkdanslag, spelmanslag och något textilmuseum. Man vill styra en halv miljard till det partiet anser vara: ”konstruktiv, positiv och samhällsnyttig kultur” och ”avveckla det statliga stödet till kultur som syftar till att chockera, uppröra eller provocera.”.

För inte så länge sedan befann jag mig i München och kunde på nära håll bevittna lite i SDs tolkning, ”konstruktiv, positiv och samhällsnyttig kultur”. Fast i bayersk tappning (ber om ursäkt för den i sammanhanget opassande men oundvikliga ordvitsen). Jag och mitt sällskap klev nämligen in på anrika Hofbräuhaus am Platzl för att beskåda ölhusens allra heligaste tempel, svinga en bägare och lyssna till lite oskyldig oompa, oompa.

För alla som inte varit där kan man säga att det överträffar alla ens förväntningar med råge (vad nu dessa än kan vara). Storleken, långborden, stammisarna, turisterna, livemusiken, folkdräkterna, ljudnivån, allsången, storleken på ölglasen (efter 18.00 serveras ölen bara i enlitersglas), gemytet. Ja, stämningen är lite som som dvärgarnas svettiga gig med Snövit på julafton, typ.

Men Hofbräuhaus är mer än detta. Det är även platsen där Adolf Hitler den 24 februari 1920 proklamerade det det tyska arbetarpartiets nya statuter och därmed skapade det tyska nationalsocialistiska partiet. Där finns fortfarande ett bebisfoto av Hitler från 1889 och en av hans akvareller. Ölkällaren var skådeplatsen för några av de första våldsamma attackerna på judar under 1920-talet.

Vi sitter inte länge vid ett av långborden innan en ung man i stor vit skjorta, blommiga hängslen, lederhosen och grön tyrolerhatt med allsköns märken och fjädrar sätter sig ner mitt emot oss. Han är långt ifrån ensam att klä sig i folkdräkt. Men han är yngre än snittet. Han är trevlig och inleder en konversation om allting bayerskt. För det är detta som driver honom. Hans verkliga passion.

Han verkar besatt av allt traditionellt och har lite eller inget till övers för andra tyska regioner eller andra länder för den delen. Bayrarna är bäst. Han tjohooar till musiken i lokalen på korrekt sätt, han till och med klappar till musiken på finfint bayerskt vis genom att klappa en öppen hand mot en hand som bildar en cirkel och därigenom skapa ett unikt bayerskt ljud. Hans ögon tåras när han talar om de berömda joddelkvinnorna och de som kan spela på skedar. Han snusar luktsnus, naturligtvis av 100% bayersk tillverkning. Självklart dricker han bara öl bryggt innanför Münchens gamla stadsmurar och han ägnar hela sin fritid – förutom att snusa och dricka öl – åt det mest manliga en bayersk ungkarl kan ägna sig åt: Schuhplattler, en nästan 1000 år gammal dans från alpregionerna.

Han förklarar med stor inlevelse träskodansens mysterium. Det är en dans endast för ungkarlar. Dansens idé är nämligen att väcka intresse och tända en glödhet passion hos de ogifta alpkvinnorna. Showing the feathers so to speak. Han brukar träffa sina dansvänner ett par gånger i veckan för att sparka varandra i baken, tjooa och tända passion. Det låter gemytligt och fredligt.

Men under tiden vi gulpar öl och talar om Bayerns förträfflighet kan jag inte låta bli att märka hans överlägsna och syrliga kommentarer om de som inte vet att passa in, göra rätt, förstå traditionerna. Bredvid honom sitter ett par italienare. De har beställt in det tyskaste man kan äta. Weisswurst och surkål. Och de gillar det. Vår bayrare himlar med ögonen och fnissar och snörper på munnen och försöker inte vara ett dugg diskret när han säger till oss på engelska:

– Come on! They eat white sausage with mustard…it´s not normal. It´s not Bavarian. Come on!

De bredvid märker hans kommentarer men låtsas att de inte hör. De äter vidare i tystnad, talar lågt till varandra. Ser besvärade ut.

Jag kan till slut inte låta bli att lyfta ämnet som hela tiden fyller mina tankar. Undertexten till allt jag just nu upplever. Politik.

– Do you have a regional bavarian political movement here in Munich?

– Yes, of course. Come on!

Han lyser upp och berättar stolt om det lokala bayerska partiet som vunnit framgångar på senaste tiden. Jag frågar vad de driver för frågor och förväntar mig en harang om de många turkarna i landet.

– It´s the jews. It´s a big problem in Munich today.

– Hur då? Finns det fortfarande judar kvar i München?

Han tvekar efter min fråga. Undrar vad jag egentligen menade med den. Fanns det kanske en baktanke? Men sedan kommer det.

– Come on! De kräver av oss att vi ska betala den nya synagogan och två…tre andra byggnader i centrala München. Vet du varför? De säger att: ”ni dödade oss under 2:a Världskriget och brände ner våra synagogor”. Come on! De har inte varit här på 60 år och nu kräver de de bästa och dyraste tomterna i staden. Som vi andra får betala. Come on! Judarna är det största problemet just nu.

Gemytet försvinner snabbt på Hofbräuhaus. Vår bayrare visar sig heller inte vara riktigt så äkta som han framställt sig. Fyra unga asiater går förbi vårt bord samtliga iklädda gröna Vilhelm Tell-hattar med långa fjädrar. Jag frågar honom hur han ser på det. Han skakar på huvudet.

– It´s not normal. Come on! Att jag som tysk har det, fast än jag inte kommer från Bayern är ok. Men inte de. Come on! De kan ju ha sina rishattar, det är ok. Men inte tyrolerhatt, det fattar ju alla.

Vi säger hej då. Det sista jag ser innan vi lämnar lokalen är vår bayrare som nu glatt poserar framför kameran för de glada japanska tjejerna.

Idag marscherar man åter på Münchens gator. Men uniformerna ser annorlunda ut. Inte bruna eller svarta utan skogsgröna med orrfjädrar i hatten. Den bayerska identiteten verkar dock vara outplånligt förknippad med de händelser som utspelade sig här under första halvan av 1900-talet. Hur kan man annars bära folkdräkterna på nazistpartiets födelselokal med sådan självklarhet? Historielöshet? Eller i allra högsta grad medvetet?

När jag därför hör Heimat-tanken hos SD leds mina tankar till just detta. Hur tänker de att vi svenskar ska börja klä oss? Ska alla spela fiol i Bingsjö på sommaren? Ska alla dansa snoa och schottis för att få kallas svenskar? Ska Sverige bli en Skansen Tema-Park där svenska ungdomar får kärna smör istället för att skriva ”upprörande” popmusik och titta på ”provocerande” konst? Kanske vore det ingen dum idé att alla de arbetslösa, unga och frustrerade män på landsbygden som nu verkat ha röstat på SD kunde gå en danskurs eller två. Det gjorde nog ingen skada. Men det löser nog heller inga problem.

8 reaktioner på ”Fun & entertainment at the Hofbräuhaus

  1. SD vill bara styra om kulturbidragen. Kulturen styrs politiskt redan idag, och hur man prioriterar går det inte att ta miste på. Fotokonst med nakna småpojkar, som fokuserar på deras penisar. En korumpa som man kan titta in i och se en film där konstnären har sex med djur. Biblioteksutställningar med hårdpornografiska fotografier, som småbarn kan se. Konst som förnedrar kristendomen, som t.ex. Ecce Homo. (Hade Ecce Homo istället föreställt Muhammed som homofil och transvestit, så hade politikerna givetvis inte gett några pengar till utställningarna! = politisk styrning!).

    Den tyska kulturtraditionen du beskriver ovan är mycket äldre än Hitler, och har aldrig ansetts vara nationalsocialistisk, även om den stöddes av NSDAP. Kulturtraditionen är viktig för människors hälsa. Den gör oss rotfasta och trygga, och för oss att känna ett levande band till våra förfäder. Vi skall vara rädda om våra svenska och europeiska kulturtraditioner. De är inte mindre värda än traditionerna från Mellanöstern och Afrika, även om politikerna vill få oss att tro det. Även i Mellanöstern och Afrika finns det, och har funnits, totalitära regimer – men ingen skulle komma på tanken att döma ut folkens kultur för det.

    Jag är inte SD:are, men välkomnar deras förslag! Låt konstärer ställa ut smutsiga kalaonger bäst de vill, men inte för våra skattemedel! Vill du köpa ett par, så gör så, och då får konstären de pengar han förtjänar. Jag deltar hellre i folkdansen på hembygdsgården.

    • Att förändra kulturbidragen mellan olika institutioner och konstformer är lika vanligt och OK som att bestämma ”vad” som ska uppföras eller ställas ut är ovanligt och inte OK. Och med en anledning. Det finns inga historiska exempel på stater som bestämmer kulturagendan/programmen – vad som är fint, sunt, tryggt, hälsosamt och uppbyggligt etc, som inte också varit de värsta diktaturerna man kan hitta. Med samma hand som man ger pengar till hembygdsnostalgi har dessa stater skickat folk till dödens fält: Sovjetunionen, Nazityskland, Nordkorea, Kina, Kuba, Kambodja, talibanernas Afghanistan…One does not come without the other.

      Om man inte förstår att det är medborgarnas/besökarnas reaktioner på konsten, musiken och litteraturen som ska vara domaren, inte staten, polisen eller politikerna så ser man bara kultur som ännu ett sätt att undertrycka människors åsikter, fria vilja och skapande. Kultur måste få skapa debatt annars tappar konsten sin funktion. Du verkar tro att om man inte gillar statsfinansierad folkdans så är man pedofil eller har skruvade pornografiska böjelser. Det får stå för dig.

      Vad gäller kidnappade symboler så kan man visserligen hävda att den bayerska nationalismen inte har någon koppling till dagens extremhöger eller rent av nationalsocialism. Men det är ju lika naivt att som att hävda att de unga svenska män som hänger svastikor på pojkrummen gör det pga sitt brinnande religionshistoriska intresse för gamla buddistiska och hinduiska sol- och evighetssymboler. Don´t think so.

      Ja. Låt konstnärer ställa ut sina smutsiga kalsonger om de nu vill. Jag är inte intresserad. Däremot är jag väldigt intresserad av att låta konsten vara fri, på samma sätt som att människor ska få tänka och uttrycka sig fritt. Och jag som faktiskt brukar besöka spelmansstämmor och se folkdansare in action ser väldigt få som verkar stämma in på SDs kärnväljare. Vilka danser föredrar du?

  2. Det är tragiskt att se hur många argumentationsfel som plötsligt är tillåtna när det gäller motståndet mot SD och mot nationalism i stort.

    Halmgubbar – Man ger motståndaren åsikter de inte har, och sedan bemöter man dessa ”åsikter”. (”Vänsterpartiet står för arbetarklassen, så därför vill de MÖRDA alla som inte är av arbetarklass. Det är en skrämmande människosyn”)

    Guilt by association – Man visar på likheter mellan motståndarens argument och någon regim eller liknande som de flesta inte gillar. (”Du gillar inte plågsamma djurförsök. Det gjorde inte Hitler heller, och vi vet ju vad som hände”)

    Argumentum ad populum – Tro på att t.ex. en väljarsiffra säger något om sanningshalten hos ett partis argument. (”94,3% av väljarna röstade INTE på SD. Därför har SD fel i allt”)

    Misstänkliggörande – En oärlig debatteknik. (”Nazistledaren Anders Högström lämnde NSF och gick med i Sossarna. Det gjorde f.d. nazisten Stefan Luukkonen också. Sossarna har därför tydliga nazistkopplingar”).

    Ekvivokation och falsk diktomi – Retoriska felslut och ologiskt svartvita argument. (”Utan en mångfald etniciteter i Sverige blir det enfald!”, ”Att minska invandringen leder till stängda gränser och isolering!”)

    Hur många argumentationsfel hittar du i följande påstående?

    ”Sverigedemokraterna vill stödja vårt lands kulturtraditioner. Det gjorde Hitler i Tyskland. Hitler var ond och förde krig och mördade judar. Alltså är våra kulturtraditioner onda, och Sverigedemokraterna vill starta krig och mörda judar”.

    Påståendet skulle lätt passera i någon av massmedias artiklar eller intervjuer de senaste dagarna, utan att speciellt många lyfter på ögonbrynen. Istället skulle de i sin hetspsykos nicka och hålla med.

  3. Steven, först, tack för en bra text. Efter att ha kuskat runt i ett decennium så kan jag konstatera att det finns en tendens bland de som inte kommer från en specifik kulturtradition att bli långt mer besatt av den än de som faktiskt kan göra anspråk på den med grund i en kulturell eller geografisk tillhörighet. Jag antar att det beror på att en del människor, som av en eller annan anledning inte har fått den med sig från början, har ett så djupt behov av just tillhörighet. Det är inte sant över hela linjen men det är ofta så att de ”utifrån” en viss kulturkrets som fastnar för (eller i) den blir dess mest fanatiska fanbärare. Den moderna bristen på sund grupptillhörighet, på rötter, är onekligen ett problem.

    Veggie, bortsett från din i övrigt helt överdrivna och högt uppskruvade moralpanikmonolog, nog förstår du väl varför det går att dra en parallell till de beskrivna händelserna och SD:s föreslagna kulturpolitik?

  4. Nej, jag kan inte dra några paralleller på det sätt du menar. Faktum är att om blogginlägget skrivit om levande kulturtraditioner hos något folkslag i Asien eller Afrika, så hade det känts poänglöst och man hade inte förstått kopplingarna trots att det vore samma sak. Vi europeer har blivit alldeles för masochistiska och lagt på oss en arvssynd kring vår hela existens.

    Hehe, det kan tyckas att jag skrev i ren moralpanik, men ställer man frågan vad dagens samhällsmoral verkligen ÄR, så kanske det visar sig att jag snarare är omoralisk. Den traditionella moralen gäller inte idag. Den har bytts ut mot nya synsätt, och de gamla vördade orden ”moral” och ”normer” har bytts ut i frankfurtsskolsandans nyspråk till ”värderingar”. Det märks inte minst i och med att ”moral” och ”normer” har blivit fula ord, medan ”värderingar” är det som hålls högst.

    För att något ska räknas som samhällsmoral eller norm så måste tankesättet stödjas av en överväldigande majoritet. Idag är det omoraliskt att aga sina barn, men en gång i tiden var det moraliskt rätt. Vad som är rätt och fel kan ändras med tiden och erfarenheterna. Att hata SD är en modenorm och ren ”värderingspanik”.

    Jag är för övrigt inte SD:are, och avslutar nu denna uppskruvade kommentar. 😉

    • Tack Andreas. Jag håller fullständigt med. ”Den moderna bristen på sund grupptillhörighet, på rötter” är ett oerhört stort problem. Särskilt som personer som Veggie och andra ”Jag är inte SDare, men…” väljer en grupptillhörighet ”Den Svenska” som i sig är en konstruktion och historielös då spelmansstämmor och offentliga uppvisningar av folkmusik och folkdans bara är en 100 år gammal konstruktion. Den var utrotningshotad redan 1910 när Anders Zorn på…just det, Skansen, blåste liv i den igen med spelmansmärken and what not.
      Problemet är inte om man råkar gillar medeltida mystiker från södra Spanien, ottomansk gyttjebrottning, samiska trolltrummor eller svensk spelmanstradition från början av 1900-talet – alla är anakronistiska – en slags välmenande medeltidsveckor då vi får fantisera en stund kring ”what if?”, en falsk identitet, en vald indentitet och en som aldrig kan ersätta en modern grupptillhörighet som skapar balans och harmoni i ett mångkulturellt samhälle, som Sverige är idag. Att skandera ”vi är emot mångkulturalism” är bara ytterligare ett sätt att säga ”vi är emot tiden, rummet, naturlagarna och allt däremellan”. Eller ropa, ”vi tror inte på att vi blir fler människor i världen, vi tror inte på att världen håller på att bli en nedskitad soptunna med krympande resurser för de allra flesta” Nähä. Jaha. Visst har många försökt: Nordkorea är ju ett bra exempel på hur man försöker förneka världen utanför sin egen fantasivärld. Men vad sjuklig isolationism leder till är ju uppenbart – och tragiskt för de som tvingas leva i sådana fantasier. Och här kommer vi tillbaka till den rasistiske bayraren med hela sin anakronistiska kostymering. Bara för man klär sig i 1800-talskläder vrider tyvärr inte tillbaka tiden. Skapar heller inget Tyskland pre-1930 osv, hur mycket han än önskade det.

      Vi står istället inför ett helt annat större hot som vi alla måste adressera tillsammans och globalt: miljöhoten, fattigdomen i 3:e världen, den krympande vattentillgången och utfiskningen av världshaven. Att stänga Fortress Europe är bara ännu ett korkat sätt att begå utdraget självmord. Tar vi inte itu med de stora frågorna tillsammans i världen kommer det i en snar framtid vara väldigt få som skanderar mer pengar till folkdans och gamla textilier. Något som SD och ”de som inte är SDare men…” bör fundera över.

      Nu drar jag streck i denna diskussion för denna gång.

  5. Ett väldigt intressant inlägg.
    Ser fram emot att få dra igång den här disskutionen vid något annat tillfälle, förhoppningsvis i muntlig form.
    Om du bar akunde peka mig var man som konstnär hämtar ut pengarna så beger jag mig mer än gärna dit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s