Ny recension i DN: ”Sylvie och Bruno” av Lewis Carroll

Sylvie and Bruno cover image

I dagens DN recenserar jag Lewis Carrolls sista romanprojekt, den enigmatiska ”Sylvie och Bruno” i översättning av Christian Ekvall och med originalillustrationer av Harry Furniss. Det är modigt och närmast reaktionärt av Vertigo förlag att ge sig i kast med en av de mest svårutgivna (läs: svåröversatta och svårtolkade) böcker de senaste 120 åren. Samtidigt är det en veritabel kulturinsats herrarna Edenborg och Ekvall ska ha all heder för. Lewis Carroll är en nämligen en moralisk och språkfilosofisk labyrint som man aldrig blir riktigt klok på. Hans surrealistiska berättelser bildar ett djupt, vindlande grottsystem man kryper in i, och i sina stunder fascineras, roas eller förfäras av men aldrig någonsin kommer ut ur. Det finns nämligen ingen utgång från Carrolls universum.

”Sylvie och Bruno” som i sina bästa stunder strålar av klassiska Lewis Carroll-features (språkekvilibrism, anarkism, humor och ifrågasättanden av allsköns auktoriteter) som bara kan beskrivas som genialiska, tyngs berättelsen också av en viktoriansk sentimentalitet på Boss-fightnivå. Dessutom återkommer till och från den där irriterande misstanken om LCs ständigt lika otidsenliga relation till småbarn. Särskilt nakna.

Sylvie and Bruno illustration page 15.png

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s