En vandrares lön: Högklinten

Den gamla kustlinjen. Och dagens.

Den gamla kustlinjen. Och dagens.

Håller som bäst på att inventera vandringslederna runt omkring i Höga Kusten. Den främsta, Höga Kusten-leden är avklarad och den senaste, Världsarvsleden trampas som bäst just nu. Utöver dessa finns dessutom en hel del andra guldkorn som jag kommer beskriva i en kommande bok. Mer om det framöver.

Ibland går dock inte allt som förväntat. ”Leder” som är övertydligt markerade på kartorna verkar försvinna i tomma intet, markeringar blir glesare för att slutligen försvinna. Plötsligt är man vilse i urskogen. Man navigerar efter solen, klapperstensfälten, intuitionen och altituden – inget att rekommendera, men vad göra?

Detta hände mig igår kväll då jag gav mig av upp till världens högst belägna klapperstensfält på berget Högklinten (281,3 möh). Den egentliga leden går klokt nog nedanför berget, men utsikten från denna topp är magnifik – åt alla håll, och bör därför inte missas. Den så kallade genvägen tillbaka till huvudleden var dock en ondskefull fälla och snart var jag förlorad.

Nåväl. En oplanerad skogsvandring behöver inte nödvändigtvis vara fel. Jag kom ju till slut ner från berget. Min GPS som lojalt följer mig visade dock på ett komiskt, allt annat än effektivt famlande, kilometervis. Nåväl.

Utsikten från Högklinten var dock vandrarens lön.

Värnsudden från Högklinten

Värnsudden från Högklinten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s