Sleepless in Seattle

Den ende som tycker synd om de som reser ofta och länge är endast de själva. Inte för att jag tycker jag reser för ofta. Tvärtom. Men ibland kan restiderna vara groteska. Som resan hit till Seattle. Jag har gjort den förut men den var inte tillnärmelsevis så slitig som denna gång. Jag sparar detaljerna, men det fysiologiska priset jag betalar för en 24-timmarsresa inklusive amerikanska säkerhetskontroller, svettiga transferköer och föräldraansvar (det fanns en yngre och tröttare medpassagerare) påminde mig om livets skörhet, memento fucking mori.

Det var priset. Belöningen då?

Om 30 minuter ska jag och 170 andra Twin Peaks-nördar se
”Fire walk with me” på Seattle Art Museum tillsammans med Sheryl Lee. Självaste Laura Palmer, gäst på festivalen för första gången.

Jo. Åsså tog min 13-åring första kursen i Ostronuniversitet på Elliott’s. Ett Amai-ostron, inklusive tuggande åkte ner.
Ingen dålig belöning alls.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s