The Friendly Express to Lviv

Lviv 1/3

– Get up! Get up!

Mannen som sitter mitt emot mig i tredje-klassvagnen är inte att leka med.
Han är vice-ordförande i Ukrainas Kick-Boxingförbund. Och han heter Volodimir.

När jag hittade min plats på 08.11-tåget från Shmalinka var det som att öppna dörren till en unken sovsal på ett läger. Dofterna, trängseln, inga kupédörrar, hälften sover fortfarande, några har börjat packa ihop. Toaletten alldeles bredvid stinker. Volodimir vaknar men ligger kvar. Jag säger ”good morning”. Han svarar:

– Oorrmmoorn, som jag är övertygad om var ett försök att svara på engelska. Det här blir nog bra, tänker jag. Bara 6 timmar till Lviv.

Men nattåget från Chisinau till Shmerinka var en pärs. Först kupédelande med kostymherre från Ryssland med obehagligt glasögonblinkstirrande likt Elijah Woods i Sin City. Inget sömnpiller direkt. Sedan omständigt pass- och tulltjaffs mellan 02.00-03.00. Så förutsättningarna kunde ha varit bättre inför mötet med kraftige kickboxaren.

Jag var bara så trött. Och lutade mitt huvud mot någon vass metallgrej som alltid verkar finnas där när man behöver sova på tåg. Bara lite grand. Jag blundar.

Utöver Volodimir finns en annan ukrainare vid min sida. Hans rakade skalle och oerhört djupa röst tog nästan udden av hans tatueringar och svarta skinnkeps. Han stoppade även en gammaldags pipa. Som hämtad ur något av Tjechov.

Pipmannen och Volodimir började snart tala förtroligt om gemensamma intressen. I min halvsömn uppfattar jag några ord.

– amerikanskij…alzheimer…Steven Segal…

Och så:

– Poffff!

Och:

– Tjofff!

Okej här är det bäst att spela död tänker jag och fortsätter blunda. Men trots det känner jag ett febrilt knackande på mitt knä.

– Get up! Get up!

Volodimir står framför mig, signalerar att jag ska resa mig upp. Tänker vad nu, sorry men jag har inte tränat kickboxing på evigheter, kan heta på ukrainska.

Han flyttar på mig och lyfter ner en madrass från en överslaf och börjar snabba kickboxarhänder att bädda. Till mig. Han muttrar på ukrainska och med medgivande bullervibrationer från pipmannen blir min säng klar och han pekar på den. Och ler. Guldtänderna glimmar till för ett ögonblick.

3:e-klasskupé med 1:a klassens folk.

En reaktion på ”The Friendly Express to Lviv

  1. Ping: Kick-Boxing Champ Volodimir | Stevens blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s