Den perfekta måltiden

Just nu sitter jag i mattankar. Nu talar jag om Seriöst Viktiga Mattankar. Det är nämligen dags att pilgrimsresa till världens gastronomiska epicentrum igen. San Sebastián väntar och precis som alltid tidigare så har man ångest över vilka restos man INTE kommer hinna med, eller vilka kombos man ska försöka knirkla in för att maxa den alldeles begränsade tiden – tiden är ju tragiskt nog alltid för kort i San Seb.

Jag roade mig därför med att skräddarsy en drömmåltid där jag väljer det bästa från de bästa och skapar 2012 års perfect dining experience. 

Platsen

Det får bli Andoni Luis Aduriz fantastiska resto Mugaritz, någon mil sydväst om San Sebastián. Svårslaget och magiskt läge i de baskiska bergen.

Kockarna:

Juan Mari och Elena Arzak på Arzak erbjuder ett varmt gastronomiskt välkomnande i larger-than-life-nivå. Hit vill man tillbaka igen och igen. Och igen. 

Pintxos:

Det får nog bli ett par olika. Piparras de Guernika, grillade gröna pepparfrukter samt halstrad, färsk anklever från Cuchara de San Telmo

Förrätten:

Om man nu bara får välja en, blir det 1 kg långhalsar eller percebes som de heter på spanska. Det får bli doldismästarna på Ibai på Calle de Getaria 15, som får göra urvalet. Ett mer hedonistiskt och välsmakande skaldjur går knappast att uppbringa. Folk dör varje år i jakten på dessa delikatesser så de äts med respekt. 

Fisken:

Ett enkelt val. Det blir en hel, superfärsk utomhushalstrad piggvar på Elkano, i Getaria – ett par mil väster om San Sebastian. Elkano serverar bäst fisk på den Iberiska halvön, och därmed i världen. Olivolja, citron och färsk persilja till. Bättre finns inte.

Köttet:

Med etthundra procents tillit låter jag Victor Arguinzoniz på grilltemplet, Asador Etxebarri grilla en perfekt chuleta. Hanteringen är ren magi. Victor grillar allt möjligt till perfektion i sina specialdesignade precisionsgrillar.

Desserten:

Pedro Subijanas team på Akeláre gör enastående, nytänkande och humoristiskt färgade läckerheter – något som man inte ska underskatta efter en tung baskisk matvända. Pedro fixar postres.

Och sen då?

Efter all mat drar jag och mitt levnadsglada baskiska sällskap (Sani, Maryan, Mimi, Anders, Asier, Nata, Txorri, Alvaro, Goiko, El Admirante, El Franchese och de andra) på småtimmarna ner till parte vieja och till den obligatoriska Gin Tonicen på Atari Gastroteka, Calle Mayor. GT på Atari är omistligt gott – välj bland 20 olika sorter och kolla in hur Estéban och de andra mästarna nyskapar denna drinkarnas drink.

Sedan när solen är på väg upp är det dags att gå och lägga sig, för hur ska man annars vakna ur en perfekt dröm?

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s