”En macka till grabbar?” Restaurang Viktoria i Umeå och det nya hurtiga köket

20130113-200808.jpg

”Tjena grabbar. Vill ni ha en macka?” frågar servitören med brödkorgen och påminner inte så lite om de där enerverande American Express-killarna på Arlanda. Han småstudsar nervöst och verkar stressad fast vi är först på plats på Viktoria, Umeås gastronomiska flaggskepp.

(Macka?)

Enligt White Guide är Viktoria (naturligtvis vid sidan av Fäviken) hela Norrlands bästa restaurang, har 78 poäng och bedöms som ”Mycket god klass”. Detta får mig verkligen att fundera.

Att man har avslappnad atmosfär som en del av sitt koncept, baren kallas ”Soffan” och matsalen för ”Matbordet” må väl vara hänt. Det är visserligen konceptuellt familjärt och preppigt avspänt så det stänker men ägarna får se upp så att de inte förlorar kontrollen helt i pyjamastänket. Vissa saker i en restaurang med Viktorias ambitioner och prisläge får helt enkelt inte skötas med bar underkropp. Typ.

Man har en ganska enkel meny, få rätter som presenteras ganska straight forward (och pricy). Till detta kommer en pinsamt översaltad vinlista (har inte blivit lika provocerad sedan Lejontornets tid) som varken ligger i närheten av matambitionerna eller resultatet. De billigaste vinerna ligger mellan 4-500 spänn och de allra flesta mellan 650 och uppåt??? Talar någonsin sommelieren med kökschefen vad de driver för resto? Mouton Rothchild till löksoppan, grabbar?  Dessutom talar man om det ”nya västerbottniska köket” som en bärande tanke. Men av det ser man inte mycket. Vad är nytt? Västerbottensost? Fisk från fjällen? Svamp från skogen? I så fall kan nog de flesta restauranger i Sverige från Skåne i söder ansluta sig till det ”nya” västerbottniska köket.

Nä. Det nya på Viktoria för min del var att mitt vi ombads att gå hem kl 22.45 på en torsdag, innan dess hade de redan tänt i taket och börjat städa. Dessutom var det nytt att behöva kallas ”grabb” av en person som skulle kunna vara min egen son, och att vara mer stressad när jag lämnade en restaurang än när jag klev in i den. Det var nytt.

Med tanke på alla miljoner som pumpats in av ägaren i denna restaurang är det synd att de slarvas bort på detta sätt. Umeå har väl nog med avspända eateries. Här finns ju en krog som verkligen skulle kunna göra lite gastronomisk skillnad. De har ju musklerna, talangerna, ambitionen och motivationen. Eller? Har man blivit alltför bekväm i rollen som ”Umeås bästa restaurang”?

Krister Olsson förtjänar i alla fall en bättre restaurang för sina investeringar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s