Ibland får man vara extra stolt!

20130206-092133.jpg

Det finns ”talkers” och det finns ”walkers” i denna ojämlika värld. Min fantastiska ”cousin Betty” (egentligen min pappas kusin, men vi irländare har en benägenhet till släktskapsförtätning) är verkligen en ”walker” i dess finaste bemärkelse.

I dagarna har hon, Dr Betty A. Reardon återigen (!) blivit nominerad till Nobels fredspris för sitt långa internationella freds- och kvinnoarbete och engagemang i The Peace Education Center vid Columbia University som hon även en gång i tiden grundade. Hon var en av de som på 1950- och 60-talen lade grunden till att freds- och konfliktforskning faktiskt blev ett eget forskningsfält.

New Yorkaren, Betty är en riktig aktivist och har rest jorden runt och föreläst, författat, debatterat och skapat grogrund för kvinnors rättigheter i större delen av sitt liv – framförallt i tredje världen. I år fyller hon 84 år och skrev för ett tag sedan till mig att hon kommer att dra ner en smula på de internationella långresorna, det brukar bli ett antal till Indien varje år, och Japan och…”men om du är i Kalifornien senare i vår så kommer jag vara där under några veckor. Vi kanske kan ses då?”. Svårfångad alltså. Rastlös. Jag vet precis.

Det finns hur mycket som helst att läsa om hennes arbete och hennes CV är längre än Transsibiriska järnvägen. Men idag vill jag bara lyfta fram denna förebild och varma människa. Jag är stolt så jag spricker. Go Betty!

Se gärna denna intervju med henne som gjordes för några år sedan om hennes väg in i fredsarbetet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s