GO SLOW. Motståndsrörelsen lever

 

20140727-144448-53088146.jpg

Alldeles nyligen skapade jag ett slags ordning i mitt brevarkiv (låter pampigt, jag vet: breeeevarkiv. Det är ju tyvärr alldeles för få som underhåller sina brevarkiv nuförtiden). Själva processen gick till så här: jag gräver fram alla gamla kartonger, påsar, pärmar and what not ur den dammigaste av källare och samlar alla brev jag nånsin fått. Jag skaffar mig en överblick; jag skapar ordning; jag sorterar i buntar. (Alla brev jag nånsin fått, blev faktiskt ganska många. Och med tanke på att jag alltid snittat minst tre brev för varje jag får, inser jag också hur mycket av mitt DNA som finns bakom tusentals frimärken runt om i världen).

Det var intressant att se när Peak-Brevskrivande var i mitt liv. Guldåldern infann sig i början till mitten av 90-talet, med studieåren i Wales och Paris som absoluta höjdpunkter. Därefter gick det ned. Väldigt fort. Vad hände egentligen? Hur kunde en så förfinad civilisationsyttring som långa handskrivna brev bara gå under, och så hastigt?

Svaret är sannolikt: En Satanisk Konspiration med syfte att reducera vår förmåga att tänka och formulera långa tankar och viktiga resonemang. Detta Odjur manifesterades 1994 då jag köpte min första (begagnade) PC, och senare 1996 då jag skaffade min första mobiltelefon, och inte minst på Facebook, där jag hängt sedan 2007. På den dystra vägen är det.

Men. Jag har dock vägrat ge upp och tvingade i början av 2000-talet några av mina (mycket överseende) vänner att gå med i min privata motståndsrörelse: Slow Writing Movement, som jag skrev om på bloggen redan här, och inte minst HÄR där jag drar upp regelverket för framtida medbröder- och systrar. Somliga av dessa motståndspionjärer håller faktiskt fortfarande ut, och några har dessutom kommit till. Men de flesta har slukats hela av den luciferiska, digitala tidstjuven. De skickar numera korta SMS med smajlis istället för långa brev i vackra konvolut.

Men det finns ju lite hopp ute i världen. På the Writing Center at the University of Wisconsin-Madison, finns sedan 2011 en skrivarkurs med ambitionen ”Starting a Slow Writing Movement” (de har till och med en egen logga. Jag bjuder på den, vassego). I Frankrike, i den lilla byn, Manosque har man sedan några år en Corespondences Festival, där man bland annat låter barn skriva brev på torget, och allt riktigt brevpapper, konvolut och porto står festivalen för. Och på Island har man tagit konceptet ännu längre. Där kan man numera köpa färdigfrankerad flaskpost. Vet dock inte om leveranstiden är på den anständiga sidan. Men helt klart ett anakronistiskt steg framåt.

Så bröder och systrar, budskapet lyder: Håll igång motståndet. Tänk ofta och mycket. Skriv många brev! Har du tur så kommer det ett tillbaka.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s