Minnen från en riktigt lång tågresa. Helsingfors – Lhasa

Imorgon kväll kl 19.00 kommer jag att berätta och visa lite bilder från en riktigt lång tågresa jag gjorde för några år sedan. Om någon har lust att titta förbi så är platsen Örnsköldsviks folkhögskola och arrangörer är STF. (Anmälan görs till Ann Sundberg, 0738-132664. Fika finnes).

Det var den långsamma vägen på räls, mitt favoritresesätt som resan skulle handla om när jag gav mig av. Och skrivande. Men resor förändrar, de bryter ner och i bästa fall även ger en del svar. Liknande resor kan lätt bli som en drog eller ett slags religiöst sökande efter Das Resande An Sich. Och det är inte helt oproblematiskt. Jag har träffat otaliga taniga, brunbrända medelålders män (framförallt män) som på grund av deras Wanderlust fortfarande lever på några dollar per dag i de billigaste backpackers runt om i världen för att de helt enkelt inte klarar av att återvända hem igen. Till vardagen. Till ansvar. Jag tänker ofta att det kunde vara jag. Oavsett gör det långsamma resandet något med en.

Att på egen hand ta tåget från Helsingfors via Moskva och Transmongoliska järnvägen till Peking och därefter den sista sträckan tlll järnvägs ände, till världens tak, till Lhasa i Tibet, det gör man i alla fall inte opåverkad. Men jag kom hem.

IMG_2706

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s