Postkolonial fantasy. Kom ihåg var ni hörde det först.

  I dagens DN kan ni läsa min recension av Sabaa Tahirs fantasyroman, Askfödd. Jag föll väl inte pladask för boken även om den absolut har sina kvaliteter. Men vissa saker kommer jag att tänka på, som jag inte skriver om i recensionen, men sannolikt kommer att göra på annat vis: fantasygenrens självcensur när det kommer till samtidsreferenser och symbolism. Tolkien gjorde detta klart en gång i tiden, att hans Härskarringen minsann INTE hade något att göra med kalla kriget och den stora ondskan i öster. Nähä. Och efter dess har alla hänvisat till detta faktum. Fantasy har INGET med samtidens strömningar att göra, whatsoever. Jaha. Tills kanske nu då. Kanske håller Tolkiens Lützendimma äntligen på att skingras. Sabaa Tahir närmar sig i alla fall maktstrukturer i ett mellanösternliknande sammanhang i sin bok. En slags postkolonial fantasy, vilket känns både nytt och fräscht. Och det är verkligen inte fel. Synd bara på allt twilighteri; heta läppar och febriga blickar and such bidrar sällan till en bra story.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s