Norrländsk gastronomi med baskiskt DNA. Kan det bli bättre?

Vilken fantastisk känsla det var att få erhålla Det Stora Priset i torsdags, Måltidsakademiens första pris för regional måltidslitteratur. För mig som författare känns detta naturligtvis extra hedrande eftersom just den här bokens DNA spårar sig flera år tillbaka till en idé jag hade (och fortfarande har!) om att skapa en bok om baskisk gastronomi. Samma upplägg: utgå från de viktigaste råvarorna i säsong, följa arbetet från ax till limpa, ansjovisfiske till boquerones, torskfiske till kokotxa. Ursprunget är lika viktigt som förädlingen på tallriken i slutet av kapitlen på någon av världens bästa restauranger. Att följa med på jakt, skörda bönor, plocka svamp, fiska i det kantabriska havet, skörda druvor, slakta gris och nöt och allt det andra var en bärande idé. Berätta om ursprunget. Om gastronomisk terroir.

Men det hade krävt tid. Och tid kostar dineros. Mucho dineros.

Så jag tänkte om. Varför inte göra samma sak, fast i Sverige? Mycket bra idé igen (eller hur!). Fast att följa matåret i Sverige på samma noggranna sätt var just då även det en båge jag avstod att spänna. Så, tänkte jag slutligen, varför inte gräva (jaga, fiska, plocka, destillera, odla, baka) där jag står? Höga Kusten blev mitt fokus, platsen där jag redan känner så många matproducenter och inte minst kockar. Och med det knöts ju cirkeln från dess ursprungsidé: att berätta om lokal gastronomi, både i produktion och som slutprodukt. Det Nya Baskiska kökets föregångare (Arzak, Subijana m fl) som en gång i mitten av 1970-talet befriade sina tankar hos förebilderna i Frankrike, kom senare att inspirera samma processer i exempelvis Katalonien (Adrià) och i Norden (Redzepi, Dahlgren & Nilsson). Och kanske nu även i norra Sverige, i Höga Kusten. ”Det Nya Norrländska köket”? Varför inte?

Men viktigast av all är att inte tappa perspektivet. Maten kommer någonstans ifrån, fisken fiskas av någon, grönsakerna odlas och skördas av någon. Den serveras inte bara på restaurang. Och om de bästa kockarna konsekvent väljer att köpa lokala råvaror av kvalitetsproducenter, kanske även vi i vår del av världen får se samma process växa fram. Jag tror i alla fall verkligen på det.

Vad händer nu då?

Yantai i Kina händer i vår. Gourmand World Cookbook Awards är ju ett slags VM i kokbokeri. Och där kommer nu vår bok nu tävla mot liknande böcker från hela världen. Regional måltidslitteratur borde rimligen vara den allra största klassen – världen består väl egentligen bara av små regioner? Men sånt sporrar ju bara. Norrländska gastronomi med baskiskt DNA. Kan det bli bättre?

Måltidsakademiens litteraturutmärkelse Bäst i sin kategori – LogotypeBest in the World, Gourmand  World Cookbook Awards – Logotypebokimg_5528.jpg

2 reaktioner på ”Norrländsk gastronomi med baskiskt DNA. Kan det bli bättre?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s