Txotx!!!

Skärmavbild 2018-02-07 kl. 13.30.25

TXOTX!!!

En av de mest unika och omistliga baskiska gastronomiska upplevelserna man bör unna sig är att besöka en familjeägd cidreria under ”txotx-säsongen”, mellan januari och april/maj. Det är då (just nu i detta skrivande fall!) höstens äppelskörd blivit färdig cider och är redo för att avnjutas direkt från cidertillverkarnas egna fat. Under vårvintermånaderna öppnar nämligen många cidergårdar upp för besökare och till den intensivt syrliga och läskande cidern serveras det mest traditionella och hedonistiska man kan få: hel halstrad kummel (merluza), piggvar (rodaballo), lokal seabream (besugo) och gigantiska  txuletas, kilostora halstrade entrecôtebitar. Smakmatchningen är fantastisk. Så även miljön. Framförallt helhetsupplevelsen.

Txotx är en ritual, där någon (efter ett tag med lite artificiellt mod i bröstet är det säkert även du!) ropar ut just detta ord, Txotx!, vilket betyder att det är dags att lämna matborden (för de som så önskar) och gå till något av de stora faten för att prova den eller den cidern, gjort av just den eller den äppelsorten. Ofta tillverkar man cidern i separata tankar för olika äpplen och blandar/blendar senare om man ska buteljera den. Och det är detta som är extrakul för entusiasterna, att just smaka cidern med sin ursprungliga identitet. För alla andra är det ett lika roligt gastronomiskt stridsrop som kan komma från andra sällskap i matsalen, men det är bara att hänga på!

Cider, sidra eller sagardoa är fortfarande många baskers (och baskofilers) livselixir. Förklaringen är en tusenårig symbios med detta syrliga äppelvin. Baskerna är ju sedan urminnes tider ett sjöfartsfolk och tack vare c-vitaminerna i cidern de tog med sig på resorna, kunde baskiska sjömän för hundratals år sedan klara flera månaders fisketurer i norr när deras samtida kollegor förr eller senare drabbades av skörbjugg. Detta är förklaringen till de stora mängder saltad och torkad torsk (bacalao) som baskerna levererade till Europa under medeltiden och som skapade enorma förmögenheter. Detta hade man alltså cidern att tacka för. Och de gamla ciderhusen, de familjer som ägde en egen press, blev ganska snart välbeställda då sjömännen var många och behovet omättligt. Många av dessa gamla ciderhus från 15- och 1600-talen finns fortfarande kvar utspridda i det vackra, kuperade baskiska kustlandskapet. Ett av dessa anrika hus, numera ett 4-stjärnigt hotell (Hotel Dolarea) och finkrog som min vän Iban Mate driver i Beasain – en kort lokaltågsresa från San Sebastián – har bevarat den gigantiska träskruvspressen som krävde upp till fyra personer att driva. Per skruv! Väl värt ett besök, inte minst för det goda köket och smått unikt välbeställda vinkällare! Iban är faktiskt även den sista person som föddes i detta hus. Bara en sådan sak!

Txotx!!!

IMG_6239IMG_6180

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s