Rolls Royce-muséet in the middle of…

Torre de Loizaga, även namnet på den närliggande taxolivingården, köptes och renoverades på 1980-talet i medeltidsstil av en egensinnig, superrik Bilbaoindustrialist. Tänk Hearst Castle. På området placerade han även sin privata Rolls Royce-samling. Världens främsta visar det sig. Här kan man nämligen se samtliga RR-modeller som någonsin tillverkats och en mängd andra unika skönheter (aka fordon). Och alla fungerar. Men kan till och med åka i dem om plånboken är tillräckligt stor.

Detta museum ligger märkligt nog ute på vischan i det superidylliska, västra Bizkaia. Visserligen något av en utmaning för bilfetischistpilgrimerna att hitta hit. Men väl värt mödan. Själv skulle jag ju egentligen besöka vingården med samma namn men fastnade naturligtvis i bilhallarna och guidades sedan runt i tornet av dagens ägare, syskonbarnbarnet till den visionäre samlaren från Bilbao. Vilket besöksmål!

Txotx!!!

Skärmavbild 2018-02-07 kl. 13.30.25

TXOTX!!!

En av de mest unika och omistliga baskiska gastronomiska upplevelserna man bör unna sig är att besöka en familjeägd cidreria under ”txotx-säsongen”, mellan januari och april/maj. Det är då (just nu i detta skrivande fall!) höstens äppelskörd blivit färdig cider och är redo för att avnjutas direkt från cidertillverkarnas egna fat. Under vårvintermånaderna öppnar nämligen många cidergårdar upp för besökare och till den intensivt syrliga och läskande cidern serveras det mest traditionella och hedonistiska man kan få: hel halstrad kummel (merluza), piggvar (rodaballo), lokal seabream (besugo) och gigantiska  txuletas, kilostora halstrade entrecôtebitar. Smakmatchningen är fantastisk. Så även miljön. Framförallt helhetsupplevelsen.

Txotx är en ritual, där någon (efter ett tag med lite artificiellt mod i bröstet är det säkert även du!) ropar ut just detta ord, Txotx!, vilket betyder att det är dags att lämna matborden (för de som så önskar) och gå till något av de stora faten för att prova den eller den cidern, gjort av just den eller den äppelsorten. Ofta tillverkar man cidern i separata tankar för olika äpplen och blandar/blendar senare om man ska buteljera den. Och det är detta som är extrakul för entusiasterna, att just smaka cidern med sin ursprungliga identitet. För alla andra är det ett lika roligt gastronomiskt stridsrop som kan komma från andra sällskap i matsalen, men det är bara att hänga på!

Cider, sidra eller sagardoa är fortfarande många baskers (och baskofilers) livselixir. Förklaringen är en tusenårig symbios med detta syrliga äppelvin. Baskerna är ju sedan urminnes tider ett sjöfartsfolk och tack vare c-vitaminerna i cidern de tog med sig på resorna, kunde baskiska sjömän för hundratals år sedan klara flera månaders fisketurer i norr när deras samtida kollegor förr eller senare drabbades av skörbjugg. Detta är förklaringen till de stora mängder saltad och torkad torsk (bacalao) som baskerna levererade till Europa under medeltiden och som skapade enorma förmögenheter. Detta hade man alltså cidern att tacka för. Och de gamla ciderhusen, de familjer som ägde en egen press, blev ganska snart välbeställda då sjömännen var många och behovet omättligt. Många av dessa gamla ciderhus från 15- och 1600-talen finns fortfarande kvar utspridda i det vackra, kuperade baskiska kustlandskapet. Ett av dessa anrika hus, numera ett 4-stjärnigt hotell (Hotel Dolarea) och finkrog som min vän Iban Mate driver i Beasain – en kort lokaltågsresa från San Sebastián – har bevarat den gigantiska träskruvspressen som krävde upp till fyra personer att driva. Per skruv! Väl värt ett besök, inte minst för det goda köket och smått unikt välbeställda vinkällare! Iban är faktiskt även den sista person som föddes i detta hus. Bara en sådan sak!

Txotx!!!

IMG_6239IMG_6180

 

Nya spännande tips från mig (och tre andra ”top travel writers”) för er som är på väg till Baskien! För det är ni väl?!

I kommande höstnumret av TourMagazine, Baskiens största turistmagasin, intervjuas jag och tre andra baskofila författare om våra uppdaterade ”hotlists” på restauranger, getaways och andra angenäma måsten man inte får missa när man befinner sig i detta underbara hörn av världen. Enjoy!


Skärmavbild 2017-09-19 kl. 15.31.45Skärmavbild 2017-09-19 kl. 15.32.00

Läs mer om att besöka Baskien HÄR

#karavanreseguider #mittbaskien

Tamborrada. Värmande kostymdrama deluxe i San Sebastián

dscf2016

19/1 En god vän liknade igår vintervädret här i San Sebastián med det i Sibirien. Jag tror inte hon varit i Sibirien, men hon har faktiskt varit i Kiruna om det kan vara en slags bedrift klimatmässigt. Men visst kan det vara kallt även här om temperaturen ligger kring noll och havet som omger stan bidrar med sin fukt. Men nä, det blir ändå aldrig sibiriskt klimat här i San Sebastián. Från min bord på Victoria Café, såg jag precis en surfare i våtdräkt, blött hår och bräda vandra förbi och solen som tittar fram värmer ryggen.

Hela staden laddar nu för det som många lokalbor menar är den allra främsta festivalen, bland de många som firas här. Tamborradan, eller San Sebastiándagen, har gamla anor här i stan och engagerar enormt under det dygn den äger rum. Tusentals människor marscherar till musik och trummar välregisserat på olika sorters trummor. I år är hela 4997 barn med. Alla är organiserade genom sina olika föreningar och skolor. De vuxna kommer oftast från stadens många olika txokos – sociedádes gastronómicos, därav de två utklädningsalternativen, soldatuniformer från Napoleonkrigen eller klassiska kockmunderingar! Men matkopplingen gör också detta till en av årets verkliga matfester. Oavsett om man äter hemma med vänner, på restaurang eller på sin txoko, satsas det bara på det allra bästa Baskien har att uppbringa i matväg. Middagen i kväll leder fram till Tamborradan.

Så i natt klockan tolv startar spektaklet och pågår sedan i 24h. Start och mål är på Plaza Constitución i Parte Vieja. Och om inte detta värmer den baskiska vinterkylan, gör inget det.

När nunnorna fick sista ordet: Nytt läckert budgetboende i centrala San Sebastián.

 

13681015_268773663500484_3840318538076503375_n

Convent Garden är namnet på ett spännande nytt budgetboende mitt i centrala San Sebastián. Trädgårdspassningen är heller inte taget ur luften, eftersom detta nyrenoverade designhostel är inhyst i det gamla skyddade nunneklostret i Centro. Idag finns bland annat en patio, pub, konsertlokal i den gamla kryptan under kyrkan, utställningar och massor med annan cross over-kulturell verksamhet som är så vanlig i denna fantastiska stad. Urbant, spännande, ungt, experimentellt. Men eftersom det är ett gammalt kloster mitt i stan är allt gjort med varsam hand och en hel del av de gamla kyrkliga artefakterna finns kvar och minner om en annan tid.

Enligt en historia (bakgrundskolla inte denna dock, den verkar nästan för bra…), så kände de allt färre och åldrande nunnorna att det började bli lite väl tungt att rådda klostret som täcker ett halvt kvarter. På bergsknallen ovanför fanns även ett munkkloster, och de kastade sina lika åldrande och lystna blickar på kollegornas lokaler där nedanför, men de två grupperna kunde aldrig komma överens. Och slutligen slöt nunneorden hellre ett leasingavtal med staden istället för gubbarna på berget.

I en tid då allt fler människor upptäcker Donostia-San Sebastián innebär det tyvärr också att hotellen blir allt dyrare och centrala hostales och pensiónes blir lyxrenoverade. Och visst, härligt så. Men den attraktiva staden med sitt rika barliv och sina härliga surfvågor blir även lite mindre tillgänglig för ungdomar, tågluffare och pilgrimsvandrare efter Camino del Norte, sådana som alltid hört till stadsbilden. Därför är just detta kloster-hostal med sina många bäddar och sin öppna kulturhusfeeling ett oerhört välkommet tillskott. Tacka nunnorna för det!

Följ dem gärna på Facebook!

Kastilianska drömmar

 

img_1351

Kastilien, det stora centrala spanska höglandet, har fått sitt namn efter de många borgarna som genom århundradena restes i området. Borgar som senare blev oförglömliga städer som Toledo, Ávila och Segovia. Den vackert agrara, nästan ödsliga regionen pryds av sömniga småstäder omgivna av höga bergstoppar, spridda olivlundar och hösttorra bäckfåror. Heta somrar. Kalla vintrar. Det var här Don Quijote skrittade fram och sökte en högre mening med sitt liv, det var även här storinkvisitorn Tomás de Torquemada gjorde sitt bästa för att ända andras. Kastilien har inspirerat världslitteratur, finansierat upptäcktsresenärer, fostrat helgon och varit slagfältet mellan civilisationer. Keltiskt, romerskt, visigotiskt, baskiskt, franskt, tyskt, romskt, muslimskt, judiskt, katolskt. Det är klart att sånt sätter sina spår. Att resa runt här ger välbehövd näring till mina egna drömmar.