Konsten att avsluta med flaggan i topp: PAX del 10: Draugen

I dagens DN skriver jag om den mästerliga skräckfantasyserien PAX som nu kommit till vägs ände. Den tionde och sista delen, Draugen avslutar ett nydanande verk som kommer påverka ungdomsfantasygenren under lång tid framöver. Detta är genuin kvalitet, underbart hantverk och oavbrutet underhållande!

Läs recensionen HÄR.

Radiopratare – en märklig konst

Så har jag då spelat in mitt andra radioprat i karriären. Det är ju så oerhört sällan man erbjuds ett forum där man får lägga ut texten om i princip vad som helst, bara det har med en själv att göra. Dessutom skapa en stämningsfull inramning med vilken musik som helst. Rätt overkligt och ovant. I alla fall för mig.

Så hur förvaltar man då detta pund?

När jag nu tänkte länka till Radio Örnsköldsviks webb där alla sommarens radiopratare kommer finnas att streama när man så önskar (om man inte råkar befinna sig i Övik när det sänds i radion), såg jag att de fortfarande har kvar mitt första radioprat från 2013. Med bävan började jag lyssna på min första berättelse, om resandets anatomi; vad resor utanför sin(min) bekvämlighetszon kan göra med en(mig). Jag berättar bl a om mitt möte med superfotografen Mattias Klum och hur detta första möte av MOTHER KARMA knöts ihop i en Jurta i Mongoliet flera år senare; om när jag liftade i Lesotho med en sydafrikansk legosoldat som var så öppenhjärtig med sina många olagliga bedrifter att jag fruktade att han inte skulle låta mig leva efter att ha hört allt; om Dalai Lama och resan till Everest, om när min kompis Frank och jag köpte hästar vid Andernas sluttningar och försökte korsa Patagoniens torraste region på hästrygg. Ja, galna resor utanför all trygghet, vett och kontroll. Men väldigt lärorikt och livsförändrande. Som resandet är när det är som bäst.

Rent radiotekniskt var jag naturligtvis ett blåbär. Läser för snabbt, stakar mig och är allmänt stressad. Men det jag pratar om har faktiskt fortfarande relevans för mig idag, fem år senare.

Lyssna på det här om ni har tid och lust: Steven Ekholm sommarprat 2013.

Så till sommarens ”prat” som kommer att sändas 27 juli och 27 augusti i radion, men kommer ju finnas på webben att streama som sagt. I mångt och mycket handlar det denna gång om min relation till Baskien, de mytomspunna baskerna och framförallt deras fantastiska gastronomi och hur denna på olika vindlande vägar slutligen manifesterade sig hemma i Höga Kusten med vår VM-guldvinnande kokbok, Vår del av världen – Höga Kusten, ursprung, råvaror och smaker. 

Kanske får jag chansen igen om fem år. I så fall hörs vi då i en radio nära dig.

Kokbok/matbok/hybridbok?

Skärmavbild 2018-05-31 kl. 15.35.05

Som bekant (för många) vann ju vår fantastiska *BOK* om Höga Kustens gastronomi första pris i Gourmand World Cookbook Awards i Yantai i Kina för någon vecka sedan (hurra!!!) – och förutom den rent personliga glädjen för alla som varit involverade, är detta även ett väldigt fint betyg på en bok från och om ett område som historiskt inte  identifierats som något särskilt gastronomiskt Mecka. Men boken vann sin kategori i Sverige och sedan även i VM, i konkurrens med många andra mer etablerade matdestinationer och världskök.

Men är då boken ett slags undantag från regeln? Ett genidrag eller en once-in-a-lifetimehändelse? Nä, jag tror inte det. I verkligheten hänger de flesta stora processer ihop även om man själv inte alltid är medveten om dem. Jag tror att den rörelse som en gång på 1960-talets slut i Frankrike som kom att kallas ”Det nya franska köket” – vilket i mångt och mycket innebar att man i högre utsträckning utgick från lokala råvaror (och rätter) och lagade dessa med den nya teknikens möjligheter, helt enkelt att ta in de traditionella rätterna och råvarorna och transformera dessa till något som den moderna restaurangbesökaren faktiskt vill betala för – en rörelse (vilken pinsamt lång mening) som sedan spreds till Baskien på 1970-talet, vidare till Katalonien och resten av Spanien under 1980-talet (med det molekylära kökets tillblivelse som en slags överraskande gastro-mutation), till ”Det nya Nordiska” under 1990-talet till, ja det ”Nya Norrländska” kanske. Oavsett tituleringar, handlar det om samma process, ett medvetandegörande om att oavsett var man bor finns det en anledning att ta tillvara de lokala råvarorna och mattraditionerna. Och förädla dem. Att äta lokal mat är ju något som var självklart för alla människor i hela världen för 60 år sedan – dvs mat utanför restaurangscenen, för där dominerande det klassiska franska köket. Skulle det vara fint, skulle det vara franskt. Till och med min mormor och morfar som bl a drev Stadshotellet i Kramfors efter kriget erbjöd allsköns franska rätter på menyerna. I Kramfors!

Jag tror nog att vi här i Norrland ligger som en av de sista stationerna på just denna utveckling. Är det då över? Vad händer sedan? Vad är nytt? Vad ska vi äta nu? (Typiskt trendängsliga svenska frågeställningar). Har man någon gång träffat och pratat med en grönsaksodlare får man en avgrundsdjup inblick i vad långsiktighet handlar om. Trender funkar helt enkelt inte. Vill man äta schysst mat i framtiden, ren från antibiotika, giftiga bekämpningsmedel, massdrift och långa plågsamma transporter måste man helt enkelt fortsätta ”go local”. Kärt barn har många namn, ”Slow Food”, ”0 km”, mm. Men det handlar om att stödja lokala matproducenter genom att köpa deras produkter. Detta gäller både privatpersoner och inte minst de lokala restaurangerna. När krogarna etablerar relationer med lokala matproducenter börjar det hända saker. Inte minst här i Höga Kusten de senaste åren. Och det är den resan, den processen som visserligen inte alls är unik, utan snarare en slags ”nystart” som jag skriver om i vår *BOK*, som är en del kokbok, en del superhjältestory, en del manifest. Kanske var det just detta som faktiskt fick boken att sticka ut i det stora kokboksbruset i Yantai.

 

Norrländsk gastronomi med baskiskt DNA. Kan det bli bättre?

Vilken fantastisk känsla det var att få erhålla Det Stora Priset i torsdags, Måltidsakademiens första pris för regional måltidslitteratur. För mig som författare känns detta naturligtvis extra hedrande eftersom just den här bokens DNA spårar sig flera år tillbaka till en idé jag hade (och fortfarande har!) om att skapa en bok om baskisk gastronomi. Samma upplägg: utgå från de viktigaste råvarorna i säsong, följa arbetet från ax till limpa, ansjovisfiske till boquerones, torskfiske till kokotxa. Ursprunget är lika viktigt som förädlingen på tallriken i slutet av kapitlen på någon av världens bästa restauranger. Att följa med på jakt, skörda bönor, plocka svamp, fiska i det kantabriska havet, skörda druvor, slakta gris och nöt och allt det andra var en bärande idé. Berätta om ursprunget. Om gastronomisk terroir.

Men det hade krävt tid. Och tid kostar dineros. Mucho dineros.

Så jag tänkte om. Varför inte göra samma sak, fast i Sverige? Mycket bra idé igen (eller hur!). Fast att följa matåret i Sverige på samma noggranna sätt var just då även det en båge jag avstod att spänna. Så, tänkte jag slutligen, varför inte gräva (jaga, fiska, plocka, destillera, odla, baka) där jag står? Höga Kusten blev mitt fokus, platsen där jag redan känner så många matproducenter och inte minst kockar. Och med det knöts ju cirkeln från dess ursprungsidé: att berätta om lokal gastronomi, både i produktion och som slutprodukt. Det Nya Baskiska kökets föregångare (Arzak, Subijana m fl) som en gång i mitten av 1970-talet befriade sina tankar hos förebilderna i Frankrike, kom senare att inspirera samma processer i exempelvis Katalonien (Adrià) och i Norden (Redzepi, Dahlgren & Nilsson). Och kanske nu även i norra Sverige, i Höga Kusten. ”Det Nya Norrländska köket”? Varför inte?

Men viktigast av all är att inte tappa perspektivet. Maten kommer någonstans ifrån, fisken fiskas av någon, grönsakerna odlas och skördas av någon. Den serveras inte bara på restaurang. Och om de bästa kockarna konsekvent väljer att köpa lokala råvaror av kvalitetsproducenter, kanske även vi i vår del av världen får se samma process växa fram. Jag tror i alla fall verkligen på det.

Vad händer nu då?

Yantai i Kina händer i vår. Gourmand World Cookbook Awards är ju ett slags VM i kokbokeri. Och där kommer nu vår bok nu tävla mot liknande böcker från hela världen. Regional måltidslitteratur borde rimligen vara den allra största klassen – världen består väl egentligen bara av små regioner? Men sånt sporrar ju bara. Norrländska gastronomi med baskiskt DNA. Kan det bli bättre?

Måltidsakademiens litteraturutmärkelse Bäst i sin kategori – LogotypeBest in the World, Gourmand  World Cookbook Awards – Logotypebokimg_5528.jpg

Nya spännande tips från mig (och tre andra ”top travel writers”) för er som är på väg till Baskien! För det är ni väl?!

I kommande höstnumret av TourMagazine, Baskiens största turistmagasin, intervjuas jag och tre andra baskofila författare om våra uppdaterade ”hotlists” på restauranger, getaways och andra angenäma måsten man inte får missa när man befinner sig i detta underbara hörn av världen. Enjoy!


Skärmavbild 2017-09-19 kl. 15.31.45Skärmavbild 2017-09-19 kl. 15.32.00

Läs mer om att besöka Baskien HÄR

#karavanreseguider #mittbaskien

Stockholm vimlar av tomtar och troll (fast det visste vi ju redan). Ny recension i DN.

I dagens DN kan ni läsa vad jag tycker om Elin Säfströms bok, Visheten vaknar. Det är andra delen av minst tre som handlar om den parallella värld av folkmytologiska varelser som, kanske tack och lov, de flesta av oss mugglare inte normalt kan se. Det är en härlig bok med ett superstunsigt språk. Men, ärligt talat, nog finns det tillräckligt med tomtar och troll i Stockholm redan som det är?

Slutsåld. Nytryck.

Hoga_Kusten_3DTvå väldigt vackra ord. För en författare.

Min guidebok till Höga Kusten kom ut för första gången 2013 på det eminenta förlaget, Calazo i Stockholm. Upprinnelsen till boken var att jag kommit hem från ett smått kaosartat äventyr i Patagonien och skulle skriva om detta på något sätt för Naturkompaniet. I butiken på Sveavägen såg jag för första gången ett färgglatt bokställ med de randiga guideböckerna och letade självklart efter boken om min del av världen, Höga Kusten.

Men den fanns inte. Jag kontaktade då förlaget och undrade om denna förargliga vita fläck på guidebokskartan och fick svaret, ”det kanske är du som ska skriva den?”. Och så blev det. Men det något sömniga Höga Kusten 2011-12 då jag vandrade alla lederna och dagens superheta besöksdestination är två väldigt olika saker. Inte bara 6-7 cm högre.

Oerhört mycket spännande saker har skett och sker just nu i regionen. Och när så min bok såldes slut behövde en nyutgåva både revideras och utökas rejält. Så detta har jag, mitt i allt annat bokarbete denna vår, arbetat med. Och nu är boken nästan 100 sidor tjockare och med helt nytt och spännande material! Vandring, paddling, klättring, grottor, nipor, hemliga trädgårdar, getaways på magiska skärgårdsöar och mycket, mycket annat. Inte minst gastronomi.

Vill ni, så kan ni förhandsbeställa den av mig direkt i inboxen, eller vänta tills den finns i bokhandeln och hos andra återförsäljare om ett par veckor.

God läsning!

”Vår del av världen”. Låt den även bli din!

bok

Så ser den ut, på riktigt! Ett års djupdykning i Höga Kustens gastronomiska identitet har lett fram till denna snygging. Fantastiskt foto, grym form och spännande berättelser om matproducenterna bakom de lokala delikatesserna, som exempelvis tog SM-Guld i matverk alldeles nyligen. Och sedan dessa fantastiska kockar: vilka hjältar!

Kolla gärna in boken på er lokala bokhandel eller hos någon av oss som delar vårdnaden om denna baby!

Cultural Children of Europe. Spännande kulturella möten mellan proffs och de allra yngsta

Skärmavbild 2017-04-07 kl. 15.27.37

I nya numret av Kulturskolan Magasin, skriver jag om ett spännande internationellt projekt där yrkesverksamma kulturarbetare möter skolans allra yngsta åldrar för att skapa nya uttrycksformer och hitta arbetsmetoder för skolan att arbeta med kultur i dess många ”förklädnader”. Så det hela är lie av ett tveeggat svärd, ämnat att framförallt få lärarna med på spåret – inte att kulturarbetarna ska avlasta lärarna för en stund. Det handlar istället mycket om reflexion och hela projektet engagerar och inspirerar verkligen. Kul jobb! Och viktigt.

Skärmavbild 2017-04-07 kl. 15.27.49

Skärmavbild 2017-04-07 kl. 15.28.00

”Det nya norrländska köket” Gastronomiskt momentum i Höga Kusten

Möjligtvis är det starka ord, men som det gamla ordspråket inte säger, ”en tjurskalle gör ingen åsna” (jag hittade på det just nu, sorry), så krävs det ett momentum för att skapa en trend eller förändring. Och i Höga Kusten verkar det nu som att tillräckligt många tjurskallar dragit åt samma håll tillräckligt länge för att något riktigt spännande håller på att ske: vi är – tror jag – på väg att utveckla en egen gastronomisk identitet.

Några lysande tecken på det är det superfärska SM-Guldet i Matverk 2017 för några dagar sedan då Gården i Långsjön tillsammans med restaurang Linnéa&Peter i Örnsköldsvik skapat en ny omistlig Euskandinavisk (Euskadi+Skandinavien) delikatess som kommer låta höra av sig: Slaktarens hemlighet. Eller som spanjorerna i sin obehandlade form kallar den, secreto. Men det man gjort här är att rimma secreton och sedan varmrökt den till perfektion. Gris kan inte bli godare!

Skärmavbild 2017-03-31 kl. 11.28.47

Men det finns flera, i princip dagsfärska exempel på att smakerna från vår del av världen hittat fram och ut, både i Sverige och världen. På Whisky Magazine Awards häromdagen, blev Box Whisky utnämnd till Sveriges bästa whisky och ännu mer enastående var att Europas mest prisbelönta gindestilleri, tre år i rad, Hernö Gin (som ligger idylliskt inbäddat i mikrobyn Dala utanför Härnösand) i dagarna fick den kanske mest prestigefyllda utmärkelsen som finns i den stora, stora världen, World´s Best Gin, i World Gin Awards, i London. Och allt detta inom bara en vecka!

Skärmavbild 2017-03-31 kl. 11.33.37Jag tror inte att det är en slump. Det finns mycket som knyter dessa framgångsrika gastronauter och superentreprenörer samman. Och det är nämligen känslan av att befinna sig på en plats man är stolt över, och vill visa upp för andra. Ja, ni fattar. Höga Kusten helt enkelt. Det finns så mycket här som lockar till kreativitet, och vi har många fler kockar, visionärer, odlare, insaltare, andelsjordbrukare, fiskare, grisuppfödare, osttillverkare, tunnbrödsbagare och många andra som står på tur att slå igenom. Och jag tror dessutom att Höga Kustens verkliga terroir, det som allt fler blir nyfikna på, inte bara handlar om det smärtsamt vackra världsarvet och världens snabbaste landhöjning, utan vad denna plats egentligen gör med oss som bor här. Ett positivt momentum, inte bara gastronomiskt, skapas då tillräckligt många människor inser varandras betydelse och vill samarbeta och lyfta varandra. Det är just det som är Höga Kustens terroir.

Vår del av världen ja. Som om det ovan inte var nog, så kommer även en helt ny fantastisk matbok ut om en dryg vecka(!) som heter just det, Vår del av världen. Höga Kusten: ursprung, råvaror och smaker. Boken är en presentation av regionens främsta råvaror och smaker, där även råvaruproducenterna lyfts fram. Och ja, Gården i Långsjön har ett eget kapitel i boken och så även Box Whisky och Hernö gin! Sedan har några av regionens främsta kockar (8 stycken!) fått uppdraget att skapa nya rätter utifrån dessa kapitelteman och resultatet är fantastiskt. Samarbetet mellan råvaruproducenterna och regionens kockar är helt avgörande för att det i framtiden ska finnas bra lokalproducerad mat i Höga Kusten, och den här boken både visar att det är så vi arbetar häruppe, men jag vill också tro att vi som skapat denna matbok också bidragit på vårt sätt till denna fantastiska utveckling.

Ja, sen var det ju det är med det ”nya norrländska köket”. Vad är nytt med det då kanske man frågar sig? Men det är en hälsning till den pågående rörelse som vänder sig från den klassiska franska finmaten (och gäspigt generella – du hittar den fortfarande på finkrogar runt hela världen), utan istället utgår från regionala smaker och allt gott man kan hitta lokalt. Denna rörelse etablerades just i Frankrike bland annat av jättar som Paul Bocuse och bröderna Troigros, och spreds senare till Baskien på 70-talet av andra giganter som Juan Marie Arzak och Pedro Subijana, som därmed bildade det nya baskiska köket (fast det kallades naturligtvis då det spanska), katalanerna var heller inte sena att hänga på under 80-talet. I början av 2000-talet hade turen kommit till det som kom att kallas, det nya nordiska köket (egentligen är det exakt samma utveckling), med Redzepis NoMa och Mathias Dahlgren som främsta företrädare och några år senare anslöt även Magnus Nilsson på Fäviken.

Och så. Nu har även vi i Höga Kusten, äntligen fått vårt gastronomiska momentum (känns nästan som jag skriver ett manifest här!), då tillräckligt många kockar i regionen inser vikten av att laga mat på lokala råvaror fast på samma höga nivå som vilken annan ”finfransk” resto har. Så läs gärna vår kommande bok och inspireras av ursprung, råvaror och smaker från Höga Kusten. Vi kallar det ”vår del av världen”, men vi vill gärna att den också blir din del av världen!