Det har varit ett annorlunda projekt. Efter att ha besökt samtliga Europas mikrostater i ett försök att förstå och fånga det som gjort att just de överlevt kontinentens stormiga historia, kan man konstatera att de flesta av småttingarna mår ganska bra. Small is the new Big, så att säga.
Fyra av dessa stater skriver jag om i en fyrdelad artikel för Respress. Små texter om små stater. Här finns de att läsa i HD:
Men har jag då verkligen besökt alla mikrostater? Nja, det beror ju på hur man räknar, och man kan verkligen räkna på olika sätt. Det finns bland annat ett slags mini-OS för Europas lilleputtar som arrangeras av Europas Olympiska Kommitte, Games of the Small States of Europe. I denna exklusiva men sportigt småväxta skara ryms visserligen två länder, Montenegro och Malta som jag ännu inte varit till. Men i en mer officiell definition av en mikrostat är det endast önationen Malta som inte besökts. Kanske av samma anledning som de lämnades ifred av Napoleon, Stalin och de andra jättarna som slukade småstater till frukost.
Det ligger ju lite avsides.
Men så finns de där mikro-nationerna som inte ska blandas ihop med mikrostaterna. Och av dessa finns det många. Mikronationer är samtliga icke-erkända av sina erkända grannländer. Här återfinns stolta nationer som:
Most Glorious People’s Republic of A1
New Scientopia
The Democratic Republic of Bobalania
Cordial Kingdom of Kelterspurf
The Kingdom of Square
(m fl)
Dessa länder är dessutom organiserade i ett alldeles eget FN, United Micronations.
Alla platsar dock inte i småländernas finrum. Det finns sannolikt tusentals mikronationer runt om i världen, ett antal bara här i Sverige, Republiken Jämtland som det kanske mest högljudda exemplet. Men det skulle vara omöjligt att hinna med att besöka de alla, det är nog så utmanande att hinna med de knappt 200 erkända länderna i världen. Och är det någon som hittar till Bobalania och A1? Kelterspuf någon?
Så. Men. Man vet aldrig. Kanske startar jag ett eget som tröst. Bara ett litet.
Steven Ekholm 