Från världsarv till världsarv. Gastronomisk resa längs Sagavägen.

I sprillans nya magasinet, Sagavägen, skriver jag om den allt mer intressanta gastronomiska utvecklingen mellan Örnsköldsvik till den norska kusten – mellan två världsarv. Kusterna leder visserligen utvecklingen från båda håll, men det händer spännande saker däremellan också. Varför inte ge dig ut en upptäcktsfärd längs sagornas väg!

Skärmavbild 2017-04-04 kl. 13.15.31Skärmavbild 2017-04-04 kl. 13.15.38Skärmavbild 2017-04-04 kl. 13.15.48

Här är det riktiga Twilight: nytt reportage i Kamratposten

Yes! Det är verkligen en kittlande känsla. Och galet hedrande. Att få skriva i Kamratposten som man själv som barn längtade efter är som att kliva in en tidsmaskin.

Och sånt gillar jag.

I det nya numret, Nr 15, 2011 kan ni (om ni själva har barnasinnet kvar) eller era barn (om ni har förstånd nog att ge dem annat än ytligt trams och dravel) läsa om min och framförallt Mathildas resa till Twilight-världens epicentrum: Forks och LaPush.

Make no mistake. Det är en text om ett fan för fans.

För de som inte får tag i KP-versionen av reportaget finns ett liknande i senaste numret (Nr 5) av Resemagasinet Äventyr.

Robert D. Kaplan. Book Title Heavy Weight Champ

I ett regnigt Stockholm i väntan på en middag på Muséet med vänner tittar jag på mina nyinköpta böcker. Titlarna borde vara bland det hårdaste jag sett. Robert D Kaplan dominerar tungviktsklassen.

”Surrender or starve. Travels in Ethiopia, Sudan, Somalia, and Eritrea”

”The Ends of The World. From Togo to Turkmenistan. From Iran to Cambodia. A Journey to the Frontiers of Anarchy”

Gravt suicidala projekt. Men samtidigt gränslöst fascinerande.

Travelling down memory lane, part 2: Oregon

USA mars-april 2007 105

 

Mars & april 2007.

Min resa tog mig från Seattle ner efter Highway 1, till LA. Jag hyrde bil i Portland och körde vidare ut mot kusten. En närmast surrealistiskt vacker kuststräcka höll mig sällskap ner mot Kalifornien. Och nästan inga samhällen. Varför bor inte fler människor vid denna magiska kust, tänkte jag ofta.

USA mars-april 2007 098

När så mobiltäckningen försvann under ett par dagar anade jag en av anledningarna. Denna plats är verkligen långt borta från det mesta. Efter ett par dagar tog jag in på ett billigt motel i Brookings – endast ett stenkast från delstatsgränsen. Min bil var den enda vid parkeringen utanför. Detta var det som hände.

Reportaget har tidigare publicerats i Tidningen Kulturen, men inte funnits tillgängligt på nätet.

Travelling down memory lane, part 1: Vilnius & Riga

Litauen & Lettland 2006-2007 459

Nyåret 2006-2007.

Familjen gjorde en av sina mer udda resor. Vi bestämde oss för att fira nyår på Katedraltorget i Litauens huvudstad Vilnius. Fråga mig inte varför – men ett minnesvärt ös var det sannerligen. Raketer flög genom folkhavet, flaskor krossades och det dånade Abba i högtalarna, ”Happy New Year…Happy New Year…”.

 Litauerna vet verkligen hur man firar. Och de har naturligtvis anledning till det.

Efter ett par dagar tog vi skak-och-studs-bussen norrut mot Lettland och Riga. Vi tog in på anrika spionhotellet, Hotel Metropole, med sin obrutna hotellverksamhet sedan 1871. Det har överlevt Stalin, Hitler och ännu mer Stalin. Inte långt därifrån finns ett annan osannolik överlevare, dock inte lika berömd, den lilla synagogan på Pejtavasgatan.

Litauen & Lettland 2006-2007 568

Nazisterna brände nämligen ner samtliga synagogor i Riga under ockupationen. Nynazisterna gör sitt bästa än idag. Men på grund av att synagogan låg vägg-i-vägg med en kyrka och the local churchgoers var nervösa att även kyrkan skulle brinna ner sparades den. Den enda i Riga.

Jag besökte den och mötte en person som jag i ett reportage för Tidningen Kulturen kallade Trädgårdsmästaren i Riga. Reportaget har inte legat ute på nätet så därför finns den här istället som pdf: Tidningen Kulturen Riga 2007

 


Mose lag tillbaka NU!

Jag lutar åt öga för öga, tand för tand-metodiken när jag tänker på den mycket förslagne och professionelle person som stal tio dagars arbete inklusive kamera, hundratals bilder, diktafon, anteckningar, pass och flygbiljetter av mig häromdagen i Barcelona.

Dessutom en nyskriven novell (kanske det bittraste, as they don´t come easy…)

Så vad hade Mose lag utdömt för straff för denna försyndelse?

– Två terminer på svenska för invandrare (SFI) med outbildade lärare för att han ska kunna läsa och VERKLIGEN förstå min stulna novell på originalspråk?

– Flyga 7 gånger 7 långa resor med Ryanair på sittplatserna med trängst benutrymme så han VERKLIGEN förstår hur det är för långbenta som mig att flyga ekonomiklass runt jorden för mina reportage?

– Sitta, tyst och skämmas på den underjordiska polisstationen på Plaza Catalunya inför de lika vackra men stenhårda amazonerna med skjutvapen på höfterna, så att han VERKLIGEN förstår hur det kan vara att göra en polisanmälan på ett språk man inte behärskar?

Kanske alla tre.

 Men just nu känner jag för att skicka honom på ett par dagars semester till den ryska sword&sorcerymästaren, Nick Perumovs totalonda värld, i Träsvärdet och Diamantsvärdet. Ett straff som vida överstiger de andra tre med råge.

Är jag kanske för hämndlysten nu?

Eller ska jag nöja mig med Mose lag?