Svalbardiana, part 3: Barentsburg Blues

IMG_6576

Den första anhalten vi gör på vår expedition runt Spetsbergen är till det ryska gruvsamhället Barentsburg. Det finns bara tre samhällen på Svalbard: Longyearbyen, Barentsburg och forskningsbyn Ny-Ålesund. Om Longyearbyen känns lite frontier-aktigt, som ett Åre för länge sedan med många unga, spänningssökande personer och Ny-Ålesund mer som Tarfala forskningsstation, är Barentsburg mest ett slags Mordor. Den svarta röken som spyr ut ur skortstenarna är lika svart som samvetet hos en Uruk-Hai.

500 personer bor idag året runt i den ryska gruvenklaven. Av dessa är 16 barn, 150 kvinnor. 150 är även antalet grisar  som i självhushållets anda utfordrar den gammelsovjetiska anakronistiska samhället med Leninbyst och allt.

Här handlar dock allt om kol. Och de som bryter den. Och om isbjörnar naturligtvis.

Det finns inga vägar hit. Man flyger helikopter från Longyearbyen, kommer med fartyg eller åker skoter när snön bär – vilket den gör större delen av året. Då kommer turister hit och tar in på det enda hotellet. Där finns även den enda baren som jag vittjade på ett glas vodka. Finvodka till utlänningarna som på den gamla tiden. Den sämre sparar man till sig själva.

Rysk generositet kan verka karg, men är nästan alltid äkta.