Getaria. Staden som fick (nästan) allt.

(Itxaspe. Halvvägs ner för huvudgatan, på höger sida).

Jag skriver ”nästan” för vad jag vet har de i alla fall inget hockeylag. Men staden, tillika kommunen, med sina drygt 2500 invånare lockar sannolikt årligen flera 100 ggr så många besökare av flera världsklassanledningar. Den äldsta är nog att staden, då en liten fiskeby, har den bästa naturhamnen efter den stormiga kantabriska kusten. Ni fattar naturligtvis att sånt som läget är viktigt när tio meter höga vågor från Arktis regelbundet dundrar in. Vi spolar fram i tiden. Sedan historieböckernas posterboy, Magellan gått och dött på andra sidan jordklotet var det stadens baskiske son, Juan Sebastián Elkano som förde den kvarvarande flottan hem igen och fullbordade därmed den första världsomseglingen någonsin (ok, vad vi vet). Året var 1521. Vi spolar fram igen. En annan av stadens rastlösa söner, Cristóbal Balenciaga föddes 1895 och kom att bli en av världens främsta modeskapare. Han startade bl a upp som 24-åring ett eget modehus i grannstaden San Sebastián 1919. Och resten är, som man säger, historia. Vi spolar fram. Efter 1000 år (minst) av vinmakande i området lyckades vinlusen, inbördeskrig, fascism och fattigdom nästan utplåna det unika, lokala atlantkustvinet, txakoli. Men några lokala hjältar ändrade på det, började plantera och 1989 fick txakolivinet sin första D.O.-region, just här i Getaria. Samtidigt började det gå rykten om restaurangerna i staden som halstrade gudomligt färsk fisk ute på gatorna. Fisken levererades från den viktiga fiskehamnen 50 meter ner för gatan. Den allra mest kända familjen grundade restaurangen ”Elkano” och räknas idag av många aficionados som världens bästa fiskrestaurang. Nåväl. Nu börjar jag närma mig syftet med denna långdragna historielektion. Den nya generationen fiskkockar på Elkano, Aitor Arregi, köper nämligen txakoli av min vän Luis Javier Oregi. Och nu har vi spolat fram tiden ända fram till igår. Aitor tipsade Luis Javier om att man måste äta något innan man börjar prova alla txakoliprimörer. Ett riktigt bra tips. Så Luis Javier tar mig till baren Itxaspe (kom nu ihåg detta ställe!) som Aitor säger gör utomjordisk Tortilla de Patata. Ok, jag är verkligen ingen fan av denna tråkiga rätt men håller god min i detta bondmatsmättande spel. Men jag fick kapitulera för den där vansinnigt läckra, krämiga delikatessen – liknar ingen annan tråkig äggtriangel jag ätit i Spanien eller någon annanstans. Värt en egen resa bara för denna! Priset. 1.65€. Ett glas bra txakoli till det, 1.75€. Missa inte Getaria nästa gång ni åker till San Sebastián. Och missa framförallt inte Itxaspe.

Annonser

Norrländsk gastronomi med baskiskt DNA. Kan det bli bättre?

Vilken fantastisk känsla det var att få erhålla Det Stora Priset i torsdags, Måltidsakademiens första pris för regional måltidslitteratur. För mig som författare känns detta naturligtvis extra hedrande eftersom just den här bokens DNA spårar sig flera år tillbaka till en idé jag hade (och fortfarande har!) om att skapa en bok om baskisk gastronomi. Samma upplägg: utgå från de viktigaste råvarorna i säsong, följa arbetet från ax till limpa, ansjovisfiske till boquerones, torskfiske till kokotxa. Ursprunget är lika viktigt som förädlingen på tallriken i slutet av kapitlen på någon av världens bästa restauranger. Att följa med på jakt, skörda bönor, plocka svamp, fiska i det kantabriska havet, skörda druvor, slakta gris och nöt och allt det andra var en bärande idé. Berätta om ursprunget. Om gastronomisk terroir.

Men det hade krävt tid. Och tid kostar dineros. Mucho dineros.

Så jag tänkte om. Varför inte göra samma sak, fast i Sverige? Mycket bra idé igen (eller hur!). Fast att följa matåret i Sverige på samma noggranna sätt var just då även det en båge jag avstod att spänna. Så, tänkte jag slutligen, varför inte gräva (jaga, fiska, plocka, destillera, odla, baka) där jag står? Höga Kusten blev mitt fokus, platsen där jag redan känner så många matproducenter och inte minst kockar. Och med det knöts ju cirkeln från dess ursprungsidé: att berätta om lokal gastronomi, både i produktion och som slutprodukt. Det Nya Baskiska kökets föregångare (Arzak, Subijana m fl) som en gång i mitten av 1970-talet befriade sina tankar hos förebilderna i Frankrike, kom senare att inspirera samma processer i exempelvis Katalonien (Adrià) och i Norden (Redzepi, Dahlgren & Nilsson). Och kanske nu även i norra Sverige, i Höga Kusten. ”Det Nya Norrländska köket”? Varför inte?

Men viktigast av all är att inte tappa perspektivet. Maten kommer någonstans ifrån, fisken fiskas av någon, grönsakerna odlas och skördas av någon. Den serveras inte bara på restaurang. Och om de bästa kockarna konsekvent väljer att köpa lokala råvaror av kvalitetsproducenter, kanske även vi i vår del av världen får se samma process växa fram. Jag tror i alla fall verkligen på det.

Vad händer nu då?

Yantai i Kina händer i vår. Gourmand World Cookbook Awards är ju ett slags VM i kokbokeri. Och där kommer nu vår bok nu tävla mot liknande böcker från hela världen. Regional måltidslitteratur borde rimligen vara den allra största klassen – världen består väl egentligen bara av små regioner? Men sånt sporrar ju bara. Norrländska gastronomi med baskiskt DNA. Kan det bli bättre?

Måltidsakademiens litteraturutmärkelse Bäst i sin kategori – LogotypeBest in the World, Gourmand  World Cookbook Awards – Logotypebokimg_5528.jpg

Pilgrimer vid Jokhangtemplet, Lhasa. 

Det är väldigt svårt att ta in den djupa andlighet som präglar tibetanernas liv. Men besöker man  Jokhangtemplet i centrala Lhasa får man glimt av hängivenheten. Pilgrimer vandrar från alla delar av väglöst land på den enorma, glest befolkade tibetanska högplatån för att inledningsvis vandra tre medsols varv runt det heligaste templet av de alla, Jokhang från 600-talet innan man träder in i tempelkomplexet. 

Nya spännande tips från mig (och tre andra ”top travel writers”) för er som är på väg till Baskien! För det är ni väl?!

I kommande höstnumret av TourMagazine, Baskiens största turistmagasin, intervjuas jag och tre andra baskofila författare om våra uppdaterade ”hotlists” på restauranger, getaways och andra angenäma måsten man inte får missa när man befinner sig i detta underbara hörn av världen. Enjoy!


Skärmavbild 2017-09-19 kl. 15.31.45Skärmavbild 2017-09-19 kl. 15.32.00

Läs mer om att besöka Baskien HÄR

#karavanreseguider #mittbaskien

På lördag tänder vi eldarna

För andra året någonsin anordnas SM i utomhusmatlagning. Och Höga Kusten (och Naturkompaniet 365) är representerad genom mig, och de fantastiska kockarna Tobias Andersson och Emilia Magnusson på Ulvö Hotell. Så har ni vägarna förbi Billingen utanför Skövde så kom och heja på! 

#naturkompaniet #naturkompaniet365 #morakniv #ulvöhotell 

Stockholm vimlar av tomtar och troll (fast det visste vi ju redan). Ny recension i DN.

I dagens DN kan ni läsa vad jag tycker om Elin Säfströms bok, Visheten vaknar. Det är andra delen av minst tre som handlar om den parallella värld av folkmytologiska varelser som, kanske tack och lov, de flesta av oss mugglare inte normalt kan se. Det är en härlig bok med ett superstunsigt språk. Men, ärligt talat, nog finns det tillräckligt med tomtar och troll i Stockholm redan som det är?

Slutsåld. Nytryck.

Hoga_Kusten_3DTvå väldigt vackra ord. För en författare.

Min guidebok till Höga Kusten kom ut för första gången 2013 på det eminenta förlaget, Calazo i Stockholm. Upprinnelsen till boken var att jag kommit hem från ett smått kaosartat äventyr i Patagonien och skulle skriva om detta på något sätt för Naturkompaniet. I butiken på Sveavägen såg jag för första gången ett färgglatt bokställ med de randiga guideböckerna och letade självklart efter boken om min del av världen, Höga Kusten.

Men den fanns inte. Jag kontaktade då förlaget och undrade om denna förargliga vita fläck på guidebokskartan och fick svaret, ”det kanske är du som ska skriva den?”. Och så blev det. Men det något sömniga Höga Kusten 2011-12 då jag vandrade alla lederna och dagens superheta besöksdestination är två väldigt olika saker. Inte bara 6-7 cm högre.

Oerhört mycket spännande saker har skett och sker just nu i regionen. Och när så min bok såldes slut behövde en nyutgåva både revideras och utökas rejält. Så detta har jag, mitt i allt annat bokarbete denna vår, arbetat med. Och nu är boken nästan 100 sidor tjockare och med helt nytt och spännande material! Vandring, paddling, klättring, grottor, nipor, hemliga trädgårdar, getaways på magiska skärgårdsöar och mycket, mycket annat. Inte minst gastronomi.

Vill ni, så kan ni förhandsbeställa den av mig direkt i inboxen, eller vänta tills den finns i bokhandeln och hos andra återförsäljare om ett par veckor.

God läsning!